Springfnatt m.m.

Nu börjar Lectra bli lite uttråkad... Och Matte med...

Som tur var kan jag hålla på ute med GRUSBERGET! Förstår inte att vi alltid ska överdriva allt vi gör. Har köpt grus så det räcker till dubbla uppfarten säkert. Och då ska vi ändå ha ett tjockt lager. Vi kommer att vara tvungna att ta bort och lägga någon annanstans tills den framtida, boden ska på plats! Hur som, nu är det snart slut på krafterna hos både mig och Luppen... Vi börjar känna oss rätt möra i musklerna!

Och detta har inte ett dugg med Lectra att göra... Förutom att hon gärna skulle vilja hjälpa till att få ut gruset men se, det får hon inte nu, med skadad tass! Hon får vara inne...

Idag tror jag att Lectras tass är bättre men visst sprickan/såret syns fortfarande. Det vill gärna fastna lite ludd och annat i det, tyvärr! Men inget mer blod.

Vi försöker få henne att gå mest i gräs och har provat det mesta för att skydda tassen mot smuts. Men allt går sönder! Fröken lyfter ju inte tassen högre fast hon har något på den. Utan går och släpar med tassen i plast, tunn frigolit och allt möjligt annat vi har provat! Ska absolut köpa någon sort riktig skyddsko sedan! Men nu hinns det inte med!

När Lup kom hem från jobbet och vi hade käkat stack vi till klubben för att ta ett snabbt pass.

Vi började med ett litet blodpuddingsspår kors och tvärs över apellplan. Det var dock lite för kul och Lectra blev för ivrig. Hon följer spåret men alldeles för snabbt och då missar hon godiset. Jag tror hon missade några iaf. Så jag tror att chansen finns att någon annan hund kanske får sig en liten godbit... Kanske inte hundföraren blir så glad? -OK, DET VAR VI!!!

Sedan körde vi igen alla momenten och jag fick bekräftat det jag misstänkt. Vår lilla fröken har ännu sämre minne än Matte... Hon kom knappt ihåg hur man gör något. Eller i alla fall inte hur man gör momenten rätt och snyggt! Trängde, satte sig snett, lade sig inte på läggandet mm. Det som fungerade skapligt ( alltså bättre än det övriga) var apporten, hoppet, inkallande och förstås ställandet. Och framförgåendet glömde jag bort, kom jag på nu... det hade vi tänkt träna på! Shit!
Vi måste alltså träna varenda dag ALLTID, om inte det hon kan, ska krocka eller köra av vägen i hennes alla vägkorsningar i den s.k. hjärnan...
Som det gick idag är förhoppningsvis, inte en fingervisning i hur det kommer att gå på lördag...

Men det gick bra med tassen på träningen. Och det är huvudsaken!

Sedan senare på kvällen fick Lectra värsta springfnattet INNE. Det är inte bra för möblemanget! Så det var bara att öppna dörren och släppa ut vilddjuret. Och att hålla tummarna för tassen. Hon sprang som bara en dobbe kan. Det är såå sköönt att springa!