Sicken tur, vi slapp regnet också!

Tänkte mig att ha en slappardag. Men vi tog en tidig tripp till klubben för en tävlingsträning igen. Det vill säga UTAN godis! Jag lade som vanligt godis i en skål och visade Lectra att det fanns där bakom bilen! Funkar ALLTID bra, verkar det som hittills. Idag tog vi en genomkörare av allting igen och jag blev nöjd! Vi gjorde platsen extra svår för Lectra idag genom att stå och kasta/sparka tennisbollen mot varandra! Stackar`n! Såå svårt att ligga still då. Hon låg nästan och darrade. Sedan vet hon så väl att skålen står och väntar på henne. Jättekul. Hon sprang så fort till bilen när jag sa att vi var klara, att hon slirade omkull i gräset...Alltså, jag vet inte vad som hänt men träningen går så bra just nu! Jag påstår inte att det är på 10-poängs nivån hela tiden men nog finns chansen för tior faktiskt på alla moment! Nä... Inte på linförigheten, SUCK! Alltså, inte alla tior på en och samma gång för så jämn blir vår lilla tjej nog aldrig. Fast hon KAN ibland få till momenten till tior! Sedan vet jag förstås inte hur det blir på tävlingen... Men hon kan och jag kan, så vi borde i alla fall klara ett förstapris! Snälla, snälla, snälla, kan inte Caroline af Ugglas sjunga för oss på söndag.... http://www.youtube.com/watch?v=BjGhbV85A3I. Henne beundrar jag, hon är verkligen äkta!

Dessutom håller Lectra på att bli en riktig "kamphund"! Nä då, men hon har blivit så mycket bättre på att kampa! Skulle Jonas se! När han såg Lectra sist för lite mer än ett år sedan så var Lectra fet som en julgris och inte speciellt villig av att kampa. Nu går det mycket bättre! Hon är inte heller nu så jätteintresserad av att vinna men hon ger oss en klart mycket bättre match!

Tänk, vad kul det skulle vara om både vi och Doris-Linda kunde få första pris! De tävlar i samma tävling som vi, fast i tvåan.

Nu slappar vi resten av dagen, vilar oss i form!

Det känns bra!

Träningen idag kändes toppen! Gud, vad härligt när det gör det!

Vi åkte för att träna vid klubben men de höll på att klippa där, så vi åkte till Tallheden istället. Finns inget hinder där, men hoppar gör Lectra ofta, över allt jag pekar på, mer eller mindre. Är inte det minsta nervös över det momentet iaf! Nu märks det att min pep-talk börjar ge utdelning...

Har inget att skriva om träningen idag. På allvar! Jag hade noll träningslust när vi började men det vände fort. Som det ofta gör!
Lectra gjorde stående under gång sååå SNYGGT idag! Dessutom flera gånger. Hon kan det där bra! Egentligen... När allt stämmer! Står blixtstilla och stannade fort! Så duktig.
Däremot är läggandet inte snabbt! Men det skiner jag i nu. Fick det inte att bli snabbare hur jag än gjorde... Ser nästan ut som om hon har ont i armbågarna!
Hon gjorde också, faktiskt, några perfekta vänstersvängar i linförigheten. I alla fall som jag såg det! Lectra har aldrig gjort det så snyggt förr!
Framförgåendet är jag fortfarande nöjd med. Vänder om lite men... Annars riktigt rakt, kunde möjligen gå ut lite snabbare men som jag har tjatat om att hon inte ska rycka iväg och inte heller att dra, så får jag nog ta den konsekvensen!

När allt går så bra och man är klar så blir det lite konstigt. Redan klara??? Men det är också väldigt kul att sluta när man är så glad över resultaten!

Fick min nya bok igår och den är så bra! Den där Memea Mohlin skulle jag vilja bo granne med, typ! Eller vara bästis med. Hon skriver så bra! Känner igen så mycket om problemen med både träning, nerver och en massa annat. Sedan har hon dessutom flera vettiga lösningar också! Det är förstås viktigt att lösningarna låter vettiga i MINA öron om de ska funka för OSS!

Idag kom PM:et för Appellen i Nora! Lite pirrigt igen. En dobbe med i vår klass, från Dobvoyage. Spännande!

Ikväll var det ett möte inför klubbens utställning på söndag. Som vi tyvärr missar pga vår tävling! Kommer visst över 80 hundar. Och en dobermann! Hade varit kul att titta! Lupala åkte till klubben för att höra om han kan hjälpa till LITE LAGOM på lördag.
Jag vågade inte följa med till klubben ikväll för jag är lite orolig att det ska bli för mycket prat om VÅR tävling, kanske välmenande råd och poängsnack och sådant. Får ju prestationsångest om jag tänker för mycket på sånt = blir automatiskt sämre då... Vill ha kvar den här känslan jag har nu: VI KLARAR DET!

Och om inte, så finns det fler tävlingar! Skön känsla, att tänka så.

UPPDATERING! När det kom ned som absolut hällregn uppifrån himlen på kvällskvisten började Lectra bli piggelin och uttråkad. OK skyll dig själv, tänkte jag! Satte på mig regnkläder och sydvästen och satte hunden väntandes vid dörren. Gick ut i spöregnet och gömde tre leksaker ute i trädgården. Släppte ut henne och hon tvärstannade! Shit, menar du allvar Matte??? Och det gjorde jag ju. Men hon letade reda på grejerna, alla tre! Fick rikligt med god belöning så hon mest kommer ihåg det och inte regnet! Roligt, tyckte vi båda! Inte ska väl lite (mycket) regn hindra oss från att ha kul!

LECTRA FYLLER TVÅ ÅR!!!

Vår älskade bebis.

Vi är sååå glada att vi tog beslutet att skaffa hund efter att ha varit med om en stor kris i livet. Hon kanske inte räddade livet på mig men absolut mitt förstånd... Det går INTE att grunna eller deppa ihop när man har en dobermannvalp! Inte om man vill att den nya familjemedlemmen ska må bra. Hon har hjälpt oss så otroligt mycket med att komma vidare och förbi det svåra! Sedan att vi fick en så härlig och egentligen "lätt" vovve får vi tacka http://www.kennelinsight.com/ och Bettan för!

Hon är så cool! I morse kom det en stor lastbil med en grävmaskin på, stod utanför staketet på tomgång, in genom grinden klev en okänd karl och vad gjorde vår vakthund? Hon låg på gräset och gnagde på sitt födelsedagsben. Bevärdigade inte den okände vare sig med en blick eller ett skall! Vilken fantastisk vaktis... vi får nog ta bort VARNING FÖR HUNDEN-skylten!

Lectra har haft en skön och lugn födelsedag. Fri från lydnad! Hon har fått en massa gott att äta, då är ju livet som bäst, enligt henne. Eftersom vi var tvungna att jobba på tomten erbjöd hon sig lite hjälp mot ännu mer namnam. Vi slet som djur så vi tog tacksamt emot lite hjälp. Lectra hjälpte oss att gräva på uppfarten, dra upp rötter, kratta och diverse annat trädgårdsarbete. Tyvärr delade inte alltid Lectra vår uppfattning om var de flyttade perennerna skulle stå så hon försökte ställa dem där HON ville ha dem! Och det blev hela tiden mindre kvar av blommorna...
När Husse sedan skulle använda snören på pinnar för att få uppfartens nya kanter raka, så förstår alla att Lectra inte heller då hade samma uppfattning om hur rakt det skulle vara. Om man trampar på snörena så blir det inte lika rakt och fult, tyckte hon nog. Våga vara lite udda nu, Matte och Husse!

För att Lectra sedan skulle få den absolut bästa avslutningen på hennes Dag så lade Lupala ett spår åt henne. Kan en dag bli bättre??

Han hade lagt ut en burk med lite gott i som "pinne nr två" och då blev Lectra glatt överraskad. Lup hade lagt ca 500 meter och med tre små, gotteburk och slutpinne. Hon missade pinne nr ett??? men de andra tog hon. Men Lup tyckte hon var seg hela vägen... Synd då att det inte var istället för ettan som burken låg! Slutpinnen stod hon och stirrade på och tog inte upp den. Det är ju ovanligt bara det!
Vad ska vi hitta på för att förklara detta då? Länge sedan sist, funkar väl inte? Sent på kvällen? Lectra hade inte gjort "det stora" på hela dagen? Sovit ovanligt lite eftersom hon ju styrt upp trädgårdsarbetet? Ja, ja! Man gör förstås bara det man vill när man fyller år!

Lindeskolan.

Så var det dags igen för träning med Linda och Doris. Vi träffades idag på fotbollsplanen vid Lindeskolan istället för vid klubben. Vi kom lite innan Linda och då var det alldeles fullt av birdiesar på plan... Funkar aldrig, tänkte jag!
Men det gjorde det visst, det! De flaxade iväg och det var bara någon enstaka som vågade sig dit när två av världens minst aggressiva dobbisar var i farten. Tur för dem!!

Vi var där och tränade i 3 och 1/2 timme och allt gick toppen idag! Vi turades om med hundarna och med de olika momenten och avbröt oss då och då för en massa hundprat. Doris och Linda hade ju tävlat i helgen och det hade gått så jäkla bra med Rutan så vi ville förstås veta hemligheten. Så nu vet vi! Nu har vi inget att skylla på sedan när vi ska lära oss Rutan...
Ja, egentligen har jag inget att berätta om dagens träning! Lectra skötte sig faktiskt bra på den helt nya platsen. Folk gick förbi med hundar och gåstavar (låter ju lite speciellt med sådana), en och annan fågel men iofs på rätt långt avstånd. Men ingen av hundarna brydde sig.

Lectra bryr sig däremot om jag gör någon övning med Doris. Då blir hon sååå sotis och lägger in en muntlig protest! För att inte tala om när vi lämnar henne i bilen och går iväg med Doris. Då blir det rena kakafonin i bilen. Hon är duktig på att yla som en varg! Tystnar efter en stund, tack o lov. Hon glömmer ibland att hon är en tyst hund...

Vilken skillnad det är ändå på Lectra och Doris! Om man får snacka skit om sin egen hund?? Lectra är mindre busig kanske, men också lite segare och slöare... Sedan märks det också bl.a vid fritt följ, att Doris är mindre och lättare. Det kändes inte lika mycket när hon gick emot benen som när Lectra gör det. Tror att jag "tack vare" att Lectra är lite seg också har lite nytta av det i vissa moment medan det i andra skulle vara bra med lite mera ös och fart... Hmm, de är som de är förstås!

Visade Retstickan för Doris, men hon blev inte ett dugg impad av den. Lectra gillar den mer och mer och kampar mycket bättre med den. Bättre än med något annat ever!

Vi provade även på fjärren och inkallande med ställande. Undrar om jag skriver rätt nu??? Har lite svårt att hålla isär tvåans moment. Klarade ju inte ens att veta vilket moment jag hade på tur i sista tävlingen... Mycket skoj att göra något annat emellanåt.

Idag kom jag ihåg att vi måste göra platsen! Vi har inte gjort den med någon annan hund över huvudtaget sedan tävlingen sist... Bara inte blivit av! Men jag tror och hoppas att det är ett sådant moment där jag har nytta av hennes lugn. Törs knappt säga det men hon brukar inte resa sig. Däremot blir hon lite orolig om någon annan hund hittar på något. Hon är ju en rätt osäker vovve... Så vi får hoppas att vi hamnar i en grupp med stabila hundar som ligger still. För då grejar hon det bra. Lite tur får man väl önska?

En stunds hopp och lek avslutade träningen som vanligt!

Till slut frågade jag Linda om vad hon tror, klarar vi 160 poäng på söndag? Såklart, svarade Linda! OM hon sköter sig då som hon gjorde idag. Och det var ju just det...
Fast jag har hittat på en liten teori för att peppa mig inför tävlingen. Så här tänker jag; tävlingen på fredagen var vi BÄST i, dagen efter var vi SÄMST. Alltså eftersom vi bara tävlar EN DAG nu så kan vi aldrig bli sämst. Alltså blir vi BÄST igen! Bra, va? Vi säger så!

Tack för idag, Linda! Vi gillar att träna med er!

Utan godis, tävlingsträning!

På förmiddagen idag gjorde vi en massa små, tråkiga ärenden innan vi stack till klubben. Både jag och Luppen upptäckte nämligen helt plötsligt att sötebrödsdagarna snart är slut och att arbetet kallar... Vi kom då också på att vi har ett gammalt hus!! Man måste visst sköta om det också. Hmmpf! Har vi tid eller lust med sådana petitesser nu när vi har Lectra som hobby? Men nu börjar huset faktiskt snart förfalla... Entrè-taket måste bytas och uppfarten är snart rena ängen... Vi måste göra nåt!

Ja, hur som! Vi drog till klubben och provade med något nytt igen. Jag tog ut vovven och visade att jag lade en halv korv i en skål som jag ställde bakom bilen. Gjorde Lectra väldigt uppmärksam på den och sade -nu går vi och tränar! Jag gjorde en enkel inkallning och sedan sprang vi till bilen och korven. Som tog slut redan innan jag kom fram, förstås! Lectra var ju lös. Gjorde om proceduren en gång till för att pränta in att det finns gottis vid bilen efter träning. Denna gång körde vi hoppet, sedan full fart mot bilen igen. Slurp, så var korven slut!
Nu fyllde jag på med en ännu mumsigare korv- kyckling Mortadella! Många, små bitar! Då blev det nästan för mycket för vårt matvrak...
Sedan gick vi igenom hela ettan med kommendering och utan godis eller någon annan belöning. Och jag tror det gick bra! Kändes så iaf. Alltså, linförigheten är ju inte vår starka sida, tyvärr. Jag tycker absolut att det borde synas att hon tränger, det känns som om jag vacklar nästan. Men gubben påstår att det inte syns... Nu är det förstås så att vi båda är så nya på det här och jag är lite rädd att Luppen är lite "hemmablind"... Han blir lätt impad av vår bebis! Ja, vi får väl hoppas att hon åtminstone håller kontakten med mig. Och följer mig något så när! Vill INTE ha en nolla på det momentet... Ja förresten, noll nollor, tack! Nu fick visst tangentbordet spatt igen och levde ett eget liv...
Alla momenten gick rätt så bra idag trots godisbojkotten! Alltså funkade det bra med godis utanför banan. Kom dock på att jag förstås måste koppla henne innan vi rusar till bilen. Antar att vi inte får springa i galopp från tävlingsplanen med Lectra lös... Jag har ju full sjå med att få henne att gå något så när nära mig i vanliga fall. Säger bara helhetsintryck...
Men vi var nöjda och belåtna efter träningen idag. RAPADE gjorde Lectra!

Senare när vi hade jobbat lite med det gamla skrutthuset, blev det boll och bollkastare vid Tallheden en stund.

Någon viskade i mitt öra att det pågick lite mer avancerad dobbeträning i Ludvika på em. Hoppas det gick bra, Anette! Vecka 32 ses vi.

Lindeträning i morgon!

Ludvika, spöken, retsticka.

Inatt väcktes jag av en knäpp hund! Lectra hoppade ned från soffan där nere(jag vaknar väldigt lätt!), pep med bollen, rusade upp och i min säng, rusade ned igen i hög fart, pep igen med bollen i hallen. Vid det laget började jag starkt misstänka dålig mage så det var bara att klä på sig och gå ned. Ja, då stod knäppisen vid soffan och ville inte alls ut! Nä, du tänkte jag, nu går vi allt ut en sväng. Ute får Lectra syn på solcellslampan som stått där ute läänge och lyst. Så började vår fredsaktivist att morra så det stod härligt till och drog dessutom hårt fram till den för att undersöka det farliga! Sen en liten puss på den och en kiss på gräset och sedan var allt som vanligt igen! Va? Vad handlade det där om??? En ny liten dobbefas igen?? Hon är lite mer PÅ mot saker och ting, även folk och fä nu. Okänt folk med något rött på sig är det mycket viktigt att hålla koll på...Lite mer vakt och lite mindre flyktbetende, alltså. Men det ändras väl snart igen. NU skulle vi göra MH:et... Lup tycker också att hon för tillfället kan se "spöken" i lite vad som helst. Men om jag fattat rätt så kan de väl ha fler spökåldrar?!

Idag åkte vi ut och raggade runt i Ludvika trakterna och passade även på att kika på Ludvika BK. Vilken fin klubb det är! Med lyse som vem som helst kan använda när som helst, det saknar jag på vår klubb... Vid den klubben skulle jag tillbringa mycket tid om jag bodde där. Nu har inte jag sett så många klubbar (än så länge...) men den slår alla jag hittills sett med hästlängder! Lectra blev väldigt alert där, mer än vanligt på nya platser och nosade som en galning och även in mot skogen. Antingen rådjur eller så har Cain varit här, tänkte jag. Vilket senare efter kontakt med L-G visade sig stämma! De hade varit där och tränat bara ett par timmar innan vi kom! Jäkla hund att reagera rätt!

Har också provat en ny leksak som heter Retstickan idag, en läderrem med två fårpäls bitar fastsatt i två längre remmar. Mycket skoj, tyckte Lectra! Hon kampade ovanligt bra med den! Och dessutom höll den mer än några minuter...

Nytt sms från Doris-Linda. Ny tävling, ny 10:a på Rutan! Ska få veta hennes lösning på problemet i veckan när vi ses för att träna. Ska bli spännande att se. Det övriga resultatet vet jag inte, huvudsaken är att Doris fattat Rutan! Kul!

Senare kom en stor Labbe-kille och härjade med Lectra på tomten. Han blir trött lite fortare än Lectra men han höll ut ovanligt länge ändå!

Och sist men inte minst så var det lite träning hemma på tomten och utanför på gatan. Linförighet med Retstickan gick bra men snart är det dags att köra något pass med bara SLUT Belöning! Det får jag oftast mothugg för men jag (och inte bara jag!) tror stenhårt på att åtminstone någon gång göra det så tävlingslikt som möjligt, så hon vet att belöningen kommer! Bara lite senare! Gjorde platsen utanför tomten på gräset mittemot huset, bilar åkte förbi, Husse kom mitt i alltihopa med bilen, elaka Matte kastade Retstickan runt Lectra, hmm då var det svårt att ligga still... Men hon klarade det, bytte sida lite men det brydde jag mig inte om! Sedan gick vi in på tomten och körde hela programmet IGEN fast utan den rätta ordningen. Gjorde platsen ännu svårare genom att sparka fotbollen nästan på henne och sedan det allra svåraste; tennisbollen! Jag studsade och kastade den bredvid henne och det riktigt röck i henne men Pärlan låg kvar!!! Då kändes det bra, ska alla veta. Framför gåendet, gick inte lika bra idag. För att det inte regnade, eller???

Jag känner mig rätt nöjd med hur det går nu, eller kanske det är så att jag kommit till en punkt igen där jag inser att nu kan jag inte göra mer , det får gå som det går, att det ska bli kul hur som helst! Jag tänkte mig att hypnotisera Lectra på lördag kväll också så att allt går som jag vill på tävlingen. Blir ju himla jobbigt om jag/vi ska vara tvungna att tävla hur många gånger som helst för varje 1:a pris... Det orkar jag inte, Gud vad tråkigt!

Klubben i regn.

Idag tränade vi lite linförighet på ICA-parkeringen medan Luppen var inne och shoppade. Bara lite grann och vi körde mest tempoändringar och med kontakt-träning! Bra övning för mig också, att SPRINGA utan att jag har en aning om hur många som ser oss!

Senare åkte vi till klubben, kändes som en evighet sedan vi var där sist. En hel vecka...

Vi började med att valla en ruta på 25X25 meter ute på lydnadsplanen. Vi lade ut 4 små minigrejer i gräset som hade små tuvor som var lite längre. Sedan hämtade vi Lectra som var ivrig som bara den. Hon går förresten ut på plan liiite lugnare nu än förut. Börjar kanske mogna, lilla fröken?! Ja, så släppte jag iväg henne! Hon gick runt kanterna först, spårade verkligen sedan gick hon raka vägen och hämtade den första och kom in så fint med den. Och som vanligt tycker hon sedan att det är klart... Hon verkar helt enkelt inte vilja leta efter fler. Jag skickade ut henne flera gånger och hon kom med grej nr 2. Sedan ville hon inte alls mer, utan bara gick och spårade i våra fotspår. Det syntes i det våta gräset var kanterna på rutan var och Lectra gick precis i dem! Så jag kastade ut en ny grej bakom ryggen på henne som fick vara slutet. Sen gick vi där alla tre, två av oss letade efter de resterande grejerna, den tredje gick bara med! Men det var en liten rackare som ingen av oss som letade hittade, vi bestämde oss för att strunta i den och gick därifrån. Då nöp Lectra den i förbifarten, bara tog den! Vi hade inte sett den. Skithund! Hon kan om hon vill, minsann!

Har beställt en bok till, igen! Memea Mohlins - Lydnadsboken: För träning och tävling. Ska tydligen vara en bra bok med bl.a. tips för svårmotiverade hundar. Alltså jag,berg och böcker... Kanske jag håller på att bli en samlare???

Sedan körde vi hela Ettan igen + framförgående. Och inte vet jag om det var mitt humör som var bättre idag eller om det var för att jag försökte vara jätteberömmande när Lectra gjorde rätt. Försökte iofs ändra på lite annat smått också. För idag gick allt jättemycket bättre! I linförigheten försökte jag att stanna och berömma mitt i gången och inte bara i halterna, alltså innan hon satte sig i pos.Sedan startade vi igen från stående. För att hon inte skulle "veta" vad hon skulle göra och sagga till. Funkade riktigt bra! Det verkade som om det tvingade henne att vara mer uppmärksam på mig!
Läggandet fick jag göra om, det var ju blött i backen... Hon lade sig men sååå sakta... I inkallande och hoppet har hon fattat att hon inte ska stöta i mig! Hipp hipp hurra och peppar, peppar ta i trä! Riktigt snyggt gör hon det.
Ställande blir jag inte klok på... Idag trodde jag för en gångs skull att jag visste vad jag skulle ha för ton och vilken fart jag skulle ha och vad gör tokan då? Sämre än vanligt förstås, tog flera steg. Så nästa gång då gjorde jag i precis samma ton och fart -STÅ! som jag brukar ha i -LIGG! Och ja, då blev det bra! Blir inte klok på den hunden... Eller ska jag ALLTID göra ALLTING annorlunda än gången innan??? Hon kanske måste bli överraskad!

Framförgåendet är så mycket bättre att jag inte riktigt vågar tro på det! Möjligen går hon ut för sakta nu istället för att rusa ut så jag rycks med framåt. Gissa vad jag föredrar? Oftast går hon riktigt rakt också. Måste träna mer på själva stannandet och att gå fram till henne och göra helt om och göra allt en gång till. Puh, t.o.m jobbigt att skriva det! Men som sagt, det går iaf bättre! Det trodde jag nog aldrig...

Och under all träning idag har det regnat! Men ingen av oss bryr oss nämnvärt om sånt. Ja, förutom möjligen lite svårare att få henne att lägga sig snabbt! Fast man vet ju aldrig med henne, ibland slänger hon sig ned även om det störtregnar. Alltså, hellre regn än trettio grader varmt när vi ska tävla!

Börjar bli lite pirrig nu...

Förresten fick jag ett sms från Doris-Linda som hade tävlat idag. De fick en 10:a på Rutan! Jätte, jättekul! Som Linda har kämpat med den! Grattis!

Hjulet snurrar men hamstern är död!

Idag åkte vi förbi Stråssa och tänkte då att vi kunde lika gärna kunde träna lite på fotbollsplanen där. Men fy, vad det var blött i gräset! Det bara plaskade kring fötterna. Jag hade bara sandaler och det blev verkligen blött och halkigt. Inte tror jag Lectra hade velat slängt ned magen i det där våta...
Så vi körde bara lite linförighet utanför plan på asfalten istället. Gick väl något så när bra tills det kom en hund från skogen. Då fick hon något roligare att fokusera på!(läs; bli fixerad på)

Finns en hona i familjen som tyvärr inte är kastrerad, utan lider av diverse hormonrubbningar just för tillfället... Och stackars Lectra råkar förstås ut för mina humörsvängningar då... Alltså jag blir sååå sur när hon inte gör rätt! Ja, visst borde jag kanske strunta i träningen MEN tävlingen då??? Får helt enkelt bita ihop och behärska mig så gott jag kan!

Ja, alltså var det bara att dra vidare från Stråssa och åka raka vägen till Tallheden. Där var det torrt och bra! Körde massor av linförighet och det blir inte ett dugg bättre av att jag är sur och grinig. Till slut lyckades jag få hejd på mina hormoner och det gick väl lite bättre mot slutet. Men jag blir inte bättre på att hålla reda på mina fötter så hur sjutton ska Lectra kunna gå fint fot??
Läggandet är nog OK, ställandet blir bra OM jag lyckas hålla ned farten och säga STÅÅÅ i rätt ton (alltså 50-50% chans), hon tuggar fortfarande lite på apporten, snygg inkallning utan att stöta i mig. Och framförgåendet är faktiskt bättre!

Fakta är att jag måste träna, träna och träna i massor av timmar om linförigheten ens ska komma upp i en 8:a.... Snyft!
Men jättekul att ff äntligen är bättre! Herregud, vi har tragglat ALLT i både ettan och appellen i över ett år... Inte så konstigt man misströstar ibland.... När det ena dagen blir perfekt och nästa dag så står Pärlan bara där med frågande blick! Och bär sig åt som om hjulet snurrar men hamstern är död...

Senare på eftermiddagen lade Luppen ett långt spår ute vid Kolbron, 7 korta + ett slut, liggtid som vanligt dryga timmen. Han fick gå det själv med Lectra så jag kunde vara hemma och sura och tycka synd om mig själv lite i fred... Pinne nr 5 och 6 slog hon runt och letade ordentligt efter innan hon hittade, kanske det var något annat som luktade där också? Sedan tog hon 7:an utan problem igen + slutet! Hon var tydligen rätt trött då. Måste få hejd på Luppen och hans svåra spår... Hon behöver ju faktiskt inte gå så långa spår ännu! Vi kan vänta med det tills om/när vi klarat apellen. Förhoppnings blir det i år, men man vet ju aldrig!

I morgon kommer jag igen, då har nog det värsta gått över!

Slappardag.

Regn.... Mera regn... Bara regn...

Vilken himla tur att både Lectra och jag ville slappa idag! Lectra sover och sover, tog tydligen hårt på krafterna att tampas med valpen Jack och leva ett vildare familjeliv!

Vi har bara promenerat (knappt det heller) och brottats, gosat och letat godis idag (alltså med Lectra, tro inget annat!) Det är bra skönt att vara hemma också!

Men i morgon vill vi inte ha regn, nu får det banne mig räcka! Då blir det skogen för oss, regn eller inte.

Mån-Ons, Moratripp!

Nu är vi tillbaka från Mora. Jag, Lupala och Camilla var där och hälsade på min lillebror Peter, hans fru Anna och deras två barn (Max och Adam) + Rhodesian Ridgebackvalpen Jack, drygt 4 mån. Vi bodde tillsammans med dem i en gigantisk "stuga" på 136 kvadratmeter i Rassolgården, Gopshus. Jättefint och lyxigt var det, den skulle man ha!

Tyvärr var det en väldigt brant trappa upp på övervåningen så vi fick kånka på vovvarna en del. Lectra vågade sig upp en bit men sedan märkte hon att det var läskigt och svårt att komma ned igen så då fick det vara! Klokt beslut, jag hade också velat bli buren... Och med hennes långa kropp så var det nästan omöjligt!

Det var också lite för nära en halvstor väg där bilarna körde i 70 och redan första dagen så fick Lectra syn på lågt flygande fåglar och stack iväg ned mot vägen efter dem. Som tur var lyckades vi bryta henne men vi vågade inte låta henne vara lös på gården efter det... Inte mer än korta stunder när vi var på väg någonstans eller likn. Och det var ju synd! PETER, nästa stuga du hyr vill VI att det ska finnas staket runt!!!!

Annars då? Ja, det vart ju inte så mycket för Lectra mer än ett annorlunda familjeliv i några dagar!

MÅNDAG: Resan gick förstås bra, sedan vart det full rulle med valpen Jack! Hon blev till en början lite skeptisk, vad var han för jobbig varelse?? Men sedan när vi åkte till en mysig strand
och fiskade lite så släppte vi lösa dem där och då lekte de som galna och hade riktigt kul. De tom plumsade i vattnet från bryggan utan att de brydde sig speciellt! Vi glömde förstås kameran hemma som vanligt...
Även inne så gick det sedan bra även om Lectra tröttnade ibland på den där jobbiga typen som skulle på henne hela tiden. Jag tyckte hon skötte sig väldigt bra! Visst, hon är lite dålig på att säga ifrån, men lyckades väl till slut på ett fint sätt få honom att fatta! Fast hon kunde gjort det lite tydligare så hade hon sluppit undan lite tidigare!

Jack, valpen var sååå underbar! Man blev sugen igen på en RR! Vi var ju först inne på en sådan innan vi skaffade Lectra. Jack var så otroligt söt med sina rynkor i pannan och gängliga ben! Han var också väldigt harmonisk och tålig med barnen. Det blir nog en bra hund det där!

TISDAG: Åkte till Rättvik och lekte turister där i den fina staden. Massor av folk både i Mora och Rättvik, förresten! Blev rätt mycket sitta i bilen för Lectra men det går ju bra! Vi åkte bl.a. till Rodelbacken i Rättvik och ungarna åkte Rodel. Vi andra inklusive hundarna gick uppför backen, puh! Kände av alla musklerna, i synnerhet efter att ha sprungit uppför trapporna i Dalhalla tidigare! Jättefin utsikt över hela staden! Lite konstigt med min mani för berg! Så fort jag ser berg eller skidbackar så går jag igång, åh, dit upp vill jag gå!! Tråkigt nog är jag rätt ensam om det!
Men sedan på kvällen kunde jag inte hålla mig längre utan gick iväg ensam och lade ett spår till Lectra uppe på Gopshus-backen som låg precis där vi bodde! Vilken tur, va?! Och vilken tur att jag kunde skylla på Lectra för att få klättra lite i berg! Fast det var lite läskigt faktiskt att gå själv... Det blåste rätt bra där uppe och de ödsliga linbanorna knarrade och lät. Klockan var över sju på kvällen och och jag började tänka på vargar och björnar och annat otyg! Jag gick iaf upp på ena sidan av skidbacken och sedan gick jag rakt över till andra sidan och ned igen. Det var rätt ojämn terräng och bitvis var det rätt blött. Gick inte så långt upp, kanske lite drygt en tredjedel. Tyckte det blåste för mycket och jag ville att Lectra skulle klara av det. Men det var rätt långt ändå. Och jag blev flåsig och tänkte, hur ska det då bli med Lectra i linan...
Men det gick sååå bra! Jag hade förstås glömt precis var spåret startade men det var ju bara att följa med henne! Lectra tog alla tre små och slutpinnen utan problem. Hon gick något så när sakta och med nosen i backen, slog inte alls! Det var inte alls lika fysiskt jobbigt som när jag lade spåret. Skönt det för både muskler och flås... Det är så kul att spåra!!! För oss båda och i synnerhet nu när jag fick klättra i skidbacke samtidigt. Hade vi varit kvar längre hade jag hunnit med att gå upp hela vägen upp... Men det finns fler backar!

ONSDAG: Hundarna fick följa med på fisketur och vi tjejer åkte och turistade och hade mysigt i Mora. Med en massa shopping och god mat på gågatan. Vi handlade lite för mycket för vi fick nästan inte igen bakluckan sedan... Vi har ju inte direkt en stor bil och med tre vuxna och en stor hund + en massa packning i en liten Opel Corsa så kan ni ju tänka er... Men allt gick bra, sittytorna i bilen är riktigt rymliga faktiskt! Men nog behöver vi ha en större bil... Sedan åkte vi hem igen och sedan dess har Lectra sovit. Hela resan , hela natten och vill inte ens ut nu på morgonen. Lilla stumpan! Hon var så fin mot valpen, som en tålmodig mamma till sina valpar! Vi kunde verkligen inte ha fått en snällare hund. Hon är liksom genuint GODHJÄRTAD!

Tack , Peter och Anna för att ni bjöd oss till Gopshus! Vi hade verkligen trevligt med er!

MEN NU MÅSTE VI KOMMA IGÅNG MED TRÄNINGEN IGEN...

Lups tur!

Idag lämnade jag över spårlinan till Luppen! Jag hade lite för mycket att stå i just idag... Det är inte så ofta Luppen går spåret, han brukar oftast bara lägga det åt oss.

Men idag både lade han ut och gick apellspåret på åker. Och så här sade han när de kom tillbaka;
tjop, tjop, tjop så var det klart! Gick tydligen spikrakt i vinklarna också.

Vad ska man säga? Liite fjantigt med apellspår för henne! Men man lär väl hålla igång det så hon inte bara struntar i det sen när det gäller, för att det är så fjuttigt. Vad jag förstått så kan en del hundar faktiskt vara sämre på korta än på långa! Någon som tycker så?

Och sen får vi inte heller glömma att hon verkar vara sämre på åker och den idag var inte ens slagen... så bäst knota på med apellspår tills vi tävlat. Tre veckor till bara!

Jag gjorde iaf ett litet upplet hemma åt henne idag. Lectra tog de två första snabbt och säkert, hon kom sedan och satte sig fot innan avlämnandet. Det ser inte ens ut som om hon letar, hon bara går rakt på grejerna! Och sedan tyckte lilla fröken att det fick räcka! Och vill hon inte så vill hon inte... Lilla primadonnan kanske blev lite blöt på magen - usch, usch och dubbelusch! Bättre gå in och pussa på Millan och Ole! Alltså, hon gick verkligen till dörren och ville in...

Såklart säger alla att just deras hundar är speciella men Lectra är inte bara speciell hon är EGEN-kär,- sinnig, -domlig. Och helt fantastisk!

Det gör oftast absolut inget att hon är så ojämn i vad hon kan/vill. Det är bara innan tävling som jag kan tycka att det skulle vara kul med en jämnare vovve...

Klubben.

Äntligen fick vi tummen ur a....t och åkte till klubben för att träna. Känner mig inte alls motiverad för tillfället... Förmodligen är det för att vi har finbesök av dotra och hennes pojkvän! Men vi måste ju faktiskt. Två veckor till tävling!

Genomkörning av allt som vanligt och även av ffg. Allt gick som det brukar. När jag försöker finputsa ställandet så blir det också som vanligt. Värre för varje gång! Som om hon tappar sugen då. Alltså det är jag som måste komma underfund med HUR jag ska kommendera STÅ och hur fort jag ska gå. Så jag inte måste repetera så mycket. Blir till att göra annat emellan försöken OCH KOMMA IHÅG HUR JAG GÖR...

Någon som har en bättre hjärna att sälja??? Med stor och fungerande minneskapacitet?

Det känns som om framförgåendet kanske börjar bli bättre. Det borde jag nog inte säga... Idag hade det nog kunnat bli riktigt bra. Hon drog inte speciellt, gick rätt rakt och vi gick nog längre än vi behövt. Ja, ända till Luppen var tvungen att göra ett besök i skogen, vid sidan av planen förstås! För då blev hon lite fixerad av platsen han gick åt. Även efter att Lup kommit tillbaka. Jag hatar när hon blir så där fixerad och bara stirrar på ingenting!!

Platsen glömmer vi jämt bort... Får träna på det med brorsans Rhodesian Ridgebackvalp när vi åker till Mora. Jack är snart 5 månader och det ska bli så kul att se honom. Han är visst väldigt ranglåg han också. Vad gör vi med våra vovvar i släkten? Fast Jack kan förstås ändra sig när han blir tonåring! Syrrans Ungerska Viszla, Charlie är också väldigt låg. Skumt! Vi är ju inte direkt elaka... Får se hur min andra syrras Amstaff blir!

Nu ska vi äta och dricka en massa gott. Mums! Hela min släkt är totalt matgalen...

Lediga!

Idag har Lectra varit ledig från Matte och Matte har varit ledig från Lectra. Så jag har absolut inget att skriva om... Lite konstigt känns det allt. Men säkert har Lectra haft en bra dag med Husse! Han är ju mycket för att leka och brottas och annat hårdhänt. Sånt som Pärlan också älskar!

Men nu har vi fixat tillåtelse att gå spår på några åkrar. Känns bra att ha det. Fast vi har faktiskt även ringt till Nora-klubben och frågat om var de lägger apellspåren. Troligen skog, svarade de! Hoppas, hoppas, hoppas! Jag känner mig mer säker på att hon grejar ett skogsspår!

Förresten! Har ni sett den här? Sjukt häftigt!
http://www.youtube.com/watch?v=lVJVRywgmYM

Nora.

Idag har Lectra lekt turist!

Först åkte vi till Nora BK för att se att vi hittade dit eftersom vi ska tävla i Apell där i augusti.

Lectra gick och utforskade markerna där, kollade in sura små tjurar, undrade vad getterna var för konstiga djur och såg en stor mask som var en liten snok! Vi provade på deras agility-bana och det hade Lectra tyckt varit kul om inte Matte varit för långt bort... Jäkla Husse att gå så långt ifrån henne! När ordningen var som den skulle och jag höll i kopplet igen så tänkte jag att vi kunde åtminstone hoppa hinder. Ja, vår lilla jaktgalning hoppade allt men sedan så riktigt såg jag att det spelade smådjävlar i huvudet på henne! Det luktade väldigt gott ute i skogen där i Nora, kanske det faktiskt finns goa rådjur där också? Men jag försöker ha lite bättre koll på henne nuförtiden och såg att hennes tanke faktiskt var att ta en liten jaktvända. Så då var det bara att ryta i och mota Olle i grind. Och jag lyckades! Men ändå, att hon kommer på tanken att sticka fast det är en obekant plats och allt! Fast hon kom i alla fall när jag ropade och hann aldrig ens försöka. Den här gången...

Sedan var det tvåbeningarnas tur att ha lite mysigt. Så vi inklusive Lectra åkte till Nora och lekte turister! Mycket folk och i början är ju vovven så dragig när vi kommer till nya platser. Jobbig!
Men efter att vi varit in i en djurbutik och fått ett nytt halsband och EN GRISEKNORR att tugga i sig direkt på trottoaren så vart hon riktigt lugn och gick mycket finare. Så härligt att hon faktiskt kan slappna av och lägga sig om vi sitter på en bänk och inget gör. Måånga fina kommentarer och blickar blir det förstås bl.a. när hon ligger så där fint alldeles rak och med tassarna i kors. Alltid kul att gå med en dobbe! De är nog ovanligare än vi tror? Eller är de bara jäkligt snygga??

Inköp av några mjukisdjur att dissekera gjordes också. Väldigt skoj att först ruska för att döda och sedan plocka av dem alla ögon och diverse andra kroppsdelar för att till sist avsluta med att dra ut allt ludd. Mission completed!

Vi avslutade Nora-dagen med att gå och köpa den berömda Nora-glassen (starkt överreklamerad!). Men då satte Lectra in det tunga artelleriet! Oj, oj,oj vad man kan sitta vackert i närheten av Nora-glass! Det gick småbarn, kajor, duvor, andra hundar + en hel massa folk förbi men Lectra, hon bara satt vackert! Hmm, folk reagerade som om hon var värd all glass i hela Nora! Och visst delade vi med oss, i synnerhet jag som inte är så där väldans förtjust i glass.

Och efter alla dessa strapatser och tiggande så var vår pärla nöjd och belåten. Nä, jag menar mätt och belåten och det samma gällde för oss!

Tjatigt...

Nu börjar det här kännas lite tjatigt! Träna samma saker hela tiden... Nästan.

Idag träffade vi Linda och Doris i Linde för att träna! Tror inte att någon av oss egentligen var så sugna...

Lectra var okoncentrerad och varm, hade helst velat springa med Doris, tror jag. Linförigheten gick blä och det mesta av det andra också... Vi provade lite med Rutan igen och ibland ser det ut som om Lectra fattar och nästa sekund ser hon ut som ett stort VA?? Varför är dobbar så??? Tycker mig märkt att de flesta lider av det där stora "va ska ja jö?"... Budföringen borde inte gå fel, hon stöter iaf inte i mottagaren. Bara mig. Sen skulle vi visa Linda världens värsta ffg och då gjorde vår lilla toka det riktigt bra, bara för det. Absolut inte felfritt och inte så långt som det ska vara, men för att vara vi så var det nästan snyggt!
Tack för idag, Linda

Sedan framåt kvällen åkte vi till Tallheden och provade på att träna igen med olika belöningsformer. Får det inte att funka när jag har bollen med mig,det är en sak som är säker! Lite bättre går det med boll och korv som extern belöning. Men bäst funkar godis i hand/fickan. Alltså hon blir för vild av det andra. Hoppar och studsar ända upp till öronen på mig. Så har hon knappt gjort överhuvudtaget förr... Nä, det känns alldeles för osäkert när hon är så, om hon tänker göra momenten alls! Bättre då att vi eventuellt får lite avdrag men att jag kan vara säker på att Lectra gör det hon ska. Tror att jag tycker så!
Körde väl igenom allt och jag undrade hela tiden var den här vilden kom ifrån! Apporten gjorde hon ikväll jätte snyggt, inte ett tugg!

Senare på kvällen var vi tillsammans med Camilla, ute och raggade med bilen och åkte förbi Ställbergsjätten och då vart det liv i luckan! Nä, Lectra satt inte i bakluckan... Men helt plötsligt fick han, den där stora gubben ett skall och riktiga morr! Vad tar det åt vår lilla, jänta??? Så olikt henne! De sägs att dobermann inte är "klara" före tre-årsåldern. Så kanske det är därför hon hela tiden ändrar sig? Hon är inte likadan två månader i sträck... Knepig hund vi har!
Nä, nu måste jag sluta! Dotra min säger att att jag skriver så lååångt fast jag inte har nåt att berätta. Nähä!

Skratt gråt!

Alltså! Ni bara måste titta in i den här dagboken! Sååå rolig så man gråter av skratt!

http://www.powerdream.se/dagbok.htm

Vet inte vems den är. Men gå in om ni vill ha kul en stund!

Slappardag...

Så här ser Lectra ut i viloläge!

Vad konstigt det känns... Vi har inte tränat på något idag... Nada... Kan inte bestämma mig för vad jag tycker om det... Mycket strange...

Lång skogspromenad blev det i alla fall, där Lectra fick vara bara hund. Inte tänka på någonting alls, bara gå och nosa i backen! Skööönt! För Matte med!

Och just idag råkade Lectra bli lite dålig i magen också.Det var ju bra att det blev idag när vi tog det lugnt.

Men i morgon åker vi till Lindesberg och tränar!

Trångt i spårskogen!

I morse var det dags för spårträff igen. Vi blev fler och fler sent under gårdagen så Luppen och jag blev lite oroliga över hur vi skulle få plats. Dock ville vi inte krångla och byta skog så snart inpå träffen. Vi skulle gjort det...

Vi blev många! Vi var 6 st ekipage som for iväg mot Galgbacken och senare kom även Pirjo och Emme. Tyvärr gick det väl inte så bra idag...
Jag (för första gången!) lade spår till Annelie, ett som jag själv tyckte var rätt svårt. Eddie hittade bara tre och inget slut, kom fram på helt fel ställe. Synd, tyckte jag! Hade känts bra om Eddie hade hittat alla i mitt första utlägg. .. Heter det utlägg, förresten? Ja, ni förstår vad jag menar. Men om jag fattade rätt, trodde de att det kanske hade blivit för mycket spårande ett tag för honom.
Maj-Lis och Helena korsade varandras spår en bit. Och Amigo missade en pinne, kanske därför?
Mitt i alltihop så frågade jag vem som lagt mitt spår. Och ABSOLUT INGEN kände sig skyldig till att ha gått det! Hmm, vi hade missat lägga till oss! Klantigt av mig att inte ha koll på vem som skulle lägga vårt... Så Lupp fick springa iväg och lägga ett snabbt!
Sedan skulle Lars-Göran och Cain gå sitt och den rackarns hunden kom tillbaka med två eller tre fler + ett slut mer än han skulle! De råkade visst gå en bit på det som jag skulle gå.
Ja, då var det ingen idè att gå vårt. Luppen hade som tur var lagt två apellspår till Marie och Zoya så då kunde vi ta ett av dem. Ingen fara skedd, tänkte jag! Vi bestämde att Luppen skulle få gå spåret med Lectra och jag få gå bakom och bara titta för en gångs skull. Ja, vi knallar iväg en liten bit och då känner tom jag igen mig! -Här gick ju jag, sa jag. - Nädå, sa gubbstrutten min. - Jo! Sa jag, och gav mig inte. Äh, vi går ändå, sa Lup men jag tänkte nä, jag vill inte se när hon går bakspår.. Så jag gick tillbaka själv. Rakt över två av de pinnar jag lade åt Anneli! Lectra hade som tur var vikt av åt rätt håll senare och hittade slutpinnen iaf! Skönt det!
Marie och Zoya gick det bra för, bättre än vanligt tror jag! Missade en liten bara. Och Helena med Uno som både lade och gick sitt spår först gick det galant för. De koncentrerar sig på apellspår för tillfället.
Borde vi också göra... Men det är roligare att gå längre spår!

Ja, som alla läser så gick det inte så bra idag! Helena med Uno är nog nöjd och vi ska inte tala om hur nöjd Lars-Göran säkert blev. Han fick verkligen full pott idag!

Hmm, idag vart det ett stort hål i pinnförrådet, många som försvann!

Meningen var att vi skulle träna efter spåren och vi stack till klubben direkt efteråt. Men där gick det inte bra alls. Lectra var så seeg... Gjorde lite linförighet och ställande och läggande men det var inte kul när hon var så trög! Vi lade av rätt fort.
I efterhand så undrar jag om inte Lectra brukar vara så där seg när hon suttit i bilen länge och har haft det tråkigt! Det måste jag kolla om det stämmer!

Sedan efter att vi vinkat av Millan och Ole vid stationen så fick Lectra en stunds vila tills Lupala började tjata om att åka och lägga ett riktigt spår vid Dansarbcken eftersom det inte blev så bra i morse. Ja, han lyckades övertala mig...

Han åkte iväg dit där vi lade i torsdags och lade ett riktigt bra spår! Det var olika underlag, 8 vinklar varav en spets och så lade han 6 små + slut. Bara nya, ljusa pinnar, undrar varför??? Det låg i rätt precis en timme och sen gick vi! Inte så mycket att tala om. Hon tog upp alla utom en, den gick hon rakt över och sedan kom jag också rakt över, så den plockade jag. Spetsvinkeln uppfattade jag som lite för snäv men hon grejade det efter lite snoende. Tar upp dem så fint och släpper också fint när jag säger LOSS även på håll. Kul att det funkar så bra! Men hon blev bra trött på slutet och var knappt intresserad av godis på slutet. Försökte leka lite med pinnarna men hon ville bara vidare. Känns inte som att hon tycker det är kul då... Och sedan var det en helt slut hund som gick raka vägen till bilen... Nu måste vi vila från spår!!!

Träning med iver!

Bilderna är från träningen i Avesta.

Idag har vi tränat två gånger. Tänkte jag skulle se på olika sätt att få lite mer fart på henne...

Så först åkte vi till Tallheden för att kasta lite boll. Lupala har haft problem med att få tillbaka bollen de sista gångerna han har varit iväg själv. Hon har helt enkelt struntat i honom... Så jag tänkte se om det faktiskt var olydnad eller om hon faktiskt var helt slut. Han kastar så himla långt med bollkastaren och hon springer ju som en galning! Slutsatsen blev tyvärr att hon struntar i husse... så han får allt se till att ha långlina nästa gång. Inhalning av olydig hund, med andra ord.
För mig gick det mycket bättre och jag har inga problem att få tillbaka vare sig hund eller boll. Visst, hon tvekar lite i början -det är ju sååå gott att tugga på de nya riktiga, dyyyra tennisbollarna! ( de enda som håller ett tag...)

Japp, tänkte jag- nu kör vi lite lydnad! I linförigheten gick jag med bollkastaren på axeln och det gick käpprätt åt he....e! Alltså, så ivrig vill jag inte ha henne! För fort, för långt fram, trängde, satte sig snett och vid fel tillfällen, you name it! Helt besatt av bollen. Inte kul!
Läggandet då? Ja, om man bortser från att hon gick fritt följ som ovan så fick jag ett väldans snabbt läggande iaf! Ni vet, dobbesnabbt? Man tänker bara -AJ, armbågarna... Ställandet gick inte lika bra, tog ett par trevande steg. Tänker Matte gå ifrån mig IGEN med bollen??
Inkallande gick förstås jättebra för då fick hon ju springa TILL bollen.
Ja, vad ska man tro om boll som belöning efter det här??? Antar att hon kan vänja sig och kanske ta det lite lugnare efter hundra träningar!? Och kanske bättre med bollen i fickan? Ja, vi får se!

Sen idag har jag kampat så jag har nästan blåsor i händerna för att se om jag kan använda mer kamp som belöning vid träning. Provat alla grejer inklusive sämskinn som ju är så gott att tugga på. Boll i snöre, tuggrep och ja, allt. Men jag märkte ingen skillnad på intresset för någon av sakerna. Hon drar och jag drar, hon får vinna, jag berömmer, slår lite på både nos och kropp för att få fart på henne. Men faktum är att det inte är så noga för henne om hon vinner eller inte... Hon håller mest emot lagom mycket och även om jag svingar henne i luften och sedan "råkar" tappa så hon vinner och då berömmer så verkar det inte som om hon blir peppad! Alltså hon tycker det är kul, men inte som andra hundar. Vi får aldrig ett morr ur henne heller hur mycket vi än kampar tex! Det är bara vi som låter....

Sen på kvällen tog vi ett pass hemma på tomten. Den här gången med extern belöning i form av ett helt kokt ägg som fick ligga på bordet ute och locka och lukta! Lectra fick dessutom vara med och titta när jag skalade det. Åh, vad det var svårt för vår matgalning!! MEN vi körde igenom allt utan något annat godis eller belöning och det gick jättebra! Nä, nu ljög jag! Linförigheten gick inte bra alls. Som vanligt! Försökte göra lite extra många bakdelsförflyttningar och det tyckte Lectra var bra onödigt slösande med tid. Men allt annat gick superbra. Visst hon nosade lite i luften ett par gånger och vid ett tillfälle höll ägget på att flyga in i ett stort gap, när vi bara skulle förflytta oss. Gäller att ha ögonen med sig, minsann!

Summa summarum : Extern belöning kanske faktiskt funkar!! Vore rätt skönt om jag kunde dra ned på godisbelöning, både för viktens och för tävlandets skull. Jag tänker iaf göra fler försök med externa belöningar. Se vad som funkar bäst, kanske bollen går bättre då? Nä, då sticker hon nog dit så fort hon får chansen...

I morgon ska träningsgruppen träffas för att spåra och köra lydnad vid klubben. Vi blir fler än vi trodde men vi får försöka få ihop tillräckligt många och långa spår ändå. Jag tycker verkligen att det är kul att så många vill spåra tillsammans! Fastän det tar så lång tid... Undrar om inte jag också måste försöka lägga ett spår, Luppen kanske inte vill gå flera... Om vi har Walkie-Talkie på oss så kanske, kanske, kanske att jag vågar...

SLUT!

Dobbe-träff i Avesta

I morse bar det iväg till Avesta för en träff med vår uppfödare Bettan från Kennel Insight, http://www.kennelinsight.com/ och en bunt andra dobbisar med deras ägare. Vi fick träffa Lectras mamma, halvsyster och fem andra, varav 3 var valpar.

Bettan har köpt en brun sötnos från Belgien som var helt underbar! En riktig godbit vid namn Indi som var väldigt social och gla. Vill ha!

Vi släppte inte lös alla på en gång men Lectra fick i omgångar busa runt med några av dem. Det gick jättebra, alla var snälla och glada i att springa förstås! Även en 5-månaders Malle fick vara med och leka med Lectra en liten stund. Det gick jättebra det med. Den dagen det inte går bra med Lectra och andra hundar då är det nog något riktigt fel!

Sen körde var och en av oss ett litet träningspass, typ visa upp oss! Hmm, vart förstås lite pirrig då... Men det gick över sedan när vi väl kom igång. Tack o lov så gjorde Lectra allt hon skulle rätt bra idag, lite loj var hon iofs. Hon vägrar peppar, peppar, aldrig att göra något moment, men däremot går det lite för sakta ibland. Bettan och Monica tyckte att det gick jättebra och att jag hade god ordning på min hund!

Riktigt kul att höra sådant från vana dobbe-ägare att vi faktiskt gör rätt bra ifrån oss! Att få höra att det inte är så himla lätt att träna den här rasen. Det har jag förstås redan märkt även om jag inte tränat hund förut! Vi har alltid haft hund hemma bla schäfer och afghan. Hmm, afghanen var INTE lättare än Lectra precis... Fast jag tycker att en hund som inte alltid gör som man vill, egentligen är en riktigt klok byracka. Man ska inte ge vika för grupptryck och auktoriteter! Man ska våga ifrågasätta och sedan fundera vad man har för det! Sådan jycke vill jag ha. Sedan ska jag förstås kunna övertala till att lyda helst och det är där skon klämmer ibland... Men jag lär mig så sakta!

Fick ännu fler tips på hur vi kan tänka när det gäller tex linförigheten och hur man ska ta sig fram på banan och så då det viktigaste: jag behöver INTE göra allt så fort jag blir tillsagd och jag kan välja om jag ska ta ett par steg till tex INNAN momenten börjar för att inte behöva krångla så med positionen utan att Lectra mer kommer i rätt pos från början. Tex göra en sväng på väg till hindret om det behövs! Finns så mycket man kan göra som jag aldrig hört förr! Jag hatar verkligen att vara nybörjare! Allt är ju så självklart när man hör det vettigt presenterat så man undrar varför man inte begripit det själv. Men de flesta kommer ihåg -tack o lov- hur det är att börja träna hund och känner igen mina funderingar och simsalabim- det känns genast bättre!

Ja, vi hade en väldigt trevlig och upplyftande träff idag och jag är jättetacksam för alla goda råd. Det känns att de verkligen vill att det ska gå bra för oss nybörjare! Som sagt, det är nåt visst med dobermann-folk!

Tack, Bettan, Monica http://www.folkares.se/, Angelica och ni andra som var med idag! Det var jättetrevligt att träffa er igen!

Superhunden!

Till klubben idag och tränat och jag var jättesugen! Då är det verkligen kul, spelar roll att det regnar. Lectra verkade också träningssugen eller åtminstone lycklig över att det hände något. Dessutom blåste det rätt friskt så det var inte några knott eller mygg i luften överhuvud taget. Tack så mycket!!!

Har inte mycket att säga egentligen om träningen idag. Allt gick så där perfekt som det gör ibland när hon är på topp! T.o.m linförigheten gick bra! Inte perfekt men bra mycket bättre. Om jag bara säger till på skarpen när hon inte behåller kontakten så skärper hon sig (alltså när det är en sådan dag) Men som min lilla gubbe säger och även visade mig så går jag för fort! Både på rakorna och i svängarna. Hon har lite för hög fart då, kommer lite för långt fram och hinner inte med i svängarna samtidigt som hon ska hålla kontakten! Stackarn...

Lup säger att det ser ut som om jag försöker stöka undan momentet så jag kan få kliva av plan så fort som möjligt. Och det är också hela sanningen, där ligger skon begraven eller hur sjutton man brukar säga? I synnerhet om jag tränar med någon annan eller om jag vet att någon tittar på. Hur ska jag komma förbi det jättehindret?! Antagligen genom att träna, träna, träna. Men det är inte så lätt när hela mitt jag stretar emot! Tror faktiskt att Luppen ska få videofilma mig så jag ser själv att jag går för fort eller andra fel jag gör.

Läggandet och ställandet gick perfekt och hoppen(både apellens och lydnadens) och inkallningen gjorde hon helt felfritt, hon nuddade mig inte ens och satte sig så rakt och fint! I ställandet är det direkt min fart som styr om det går bra eller inte! För hög fart och hon kan inte stanna så fort utan tar några små steg, lite mindre fart på mig, stopp direkt! Däremot har jag inte lyckats komma underfund med HUR jag säger STÅ när det går bra... Kan ju lika gärna vara ordet som styr resultatet!? Tonen, farten på ordet, styrkan.

Apporten är iofs inte perfekt, tuggar lite fortfarande... Borde inte skita i det men det gör jag. Finns svårare saker som är viktigare att träna på.

Ja, och inför Appellen så har jag googlat fram lite nya lösningar på framförgåendet men det har jag knappt hunnit prova än. Men däremot så föll det ner en liiiten polett idag på träningen. (tänk att de så ofta är för stora för hålet?! För mig iaf) Jo, jag kom på det alldeles fantastiska, alldeles själv att jag kan korrigera Lectra när hon drar framåt! Va??? Kan man??? Kan JAG??? Jo, ser ni, det kan jag! Så vem vet, nu kanske vi kan komma framåt (hi hi) med framförgåendet! Det vore en dröm som gick i uppfyllelse, det!

Åh, om jag bara visste ett sätt att få henne att prestera så som idag varje gång... Superhunden!

Ja så därja! De va de hele... Hade ju som sagt var inte så mycket att säga om dagens träning...

Min och mina syskons hundar! Dobermann, Amstaff, Ungersk Vizsla, Rhodesian Ridgeback och Weimaraner

Det här var kul att göra! Vilka fina raser vi har!

Idag har vi inte gjort ett jota med lilla Lectra! Hon verkar vara rätt trött på regnet och vill in så fort hon kan. Några promenader varav en skogsvända blev det idag iaf. Och som vanligt i vår skog var det en massa djur att vinda in. Tänk att hon blir så viltintresserad där!

Vi har idag på skoj försökt oss på Rutan med hjälp av target. Mest inne och några gånger ute. Lectra är rätt duktig på target men hon blir som vanligt lite för ivrig och våldsam... Men hon vet vad det går ut på och det ska bli spännande att se hur det går att lära in detta moment! Jag fattar inte hur hunden verkligen ska kunna fatta att det är de 4 konerna det handlar om. Spännande! Just nu fattar hon inte, kan jag säga. Men hon tyckte det var kul ändå och det är som vanligt huvudsaken. Hoppas det inte slutar som framförgående bara. Fast det är skönt att ha fått medhåll från så många som har/haft det som HAT moment!

Ikväll var det temakväll på klubben och ikväll handlade det om utställning. Inte riktigt min grej... Men visst kanske jag skulle kunna tänka mig att ställa ut henne inofficiellt på skoj. Men nu vart temakvällen så pass snart inpå klubbens utställning och jag hade inte haft en chans att förbereda oss så fort, tyvärr... Så klart hon skulle vinna om jag fick släppa lös henne på plan så hon fick visa domarna dobbe-spel!? Fast de har förstås redan sett sådana vid alla möjliga och omöjliga tillfällen! Har hört att INTE alla uppskattar dobbisars frispel! Hur är det möjligt??? För mig symboliserar det FRIHET.

Ja, nu kom jag som vanligt ifrån ämnet. Temakvällen gick vi alltså inte på, om och när det blir aktuellt får vi leta reda på någon kurs om ringträning i god tid före!

Nytt spår

Ikväll träffades vi, Anneli och Eddi samt Helena och Uno för att spåra med vovvarna igen. Ja, Helena höll på att missa oss, tidsoptimist tror jag minsann?! Men hon kom ifatt oss och Luppen hann lägga spår åt henne med. Idag på ny plats som funkade bra, lite närmre än till Dansarbacken. Annelie lade åt oss för första gången men det verkar som om Lectra spårar vem som än lagt det. Undrar om det verkligen spelar någon roll för någon hund? Anneli fick 6 pinnar + slut att lägga ut men hon, den lilla spjuvern lade ut en skogspinne också! Det har vi aldrig gjort förut... Liggtid ca en timme, ca 1 km och sen som vanligt full rulle, hamnade på knäna en gång idag. Det var ett tag sedan sist faktiskt. Men jag valde väl rätt och slätt fel plats att sätta ned fötterna på... Vår lilla pärla tog alla INKLUSIVE skogspinnen! Yippie! Inbillade mig att hon tvekade lite innan men hon bestämde sig för att -ja, jo den luktar människa faktiskt, jag chansar. Duktig tjej, va?! Ja, jag hade sett att hon markerade även om hon inte tagit upp den.

Förresten, det har jag inte skrivit om. Hon hade ju börjat att knäcka pinnarna i två delar för ett tag sedan. Och så fort så jag hann inte ifatt henne innan det var för sent. Så jag har börjat att säga -BRA, duktig tjej och sedan LOSS. Och hon gör det! Lite märken blir det förstås men det blir det så fort hon tar upp dem. Men de håller ihop iaf! Himla trist om man missar poäng för att man kommer med dubbelt så många pinnar som man ska...

Eddie och Uno tog också alla pinnar utan problem men de är nog mer spårsäkra än Lectra... Och framför allt så tar de det lite lugnare i spåret. Lectra är ju KVINNA och därmed har hon ju en massa ups and downs. Nä, det vet jag inte om hon har men hon är nog lite ojämn på vad hon vill/kan/känner för! Vår bebis.

Ja, som vanligt gick det alltså bra när det är dåligt väder och har regnat och är vått i backen. Tror det är så iaf! En sak till som jag kanske kunde tänka på är att komma ihåg antal pinnar Lectra hittat. Jag bara stoppar i fickan och måste räkna dem sedan. På tävling kan det kanske var skönt att veta om man hittat alla för då lär ju spåret snart vara slut!

Alla blev nöjda och glada idag med! Tack för idag, tjejer!

Galen av knott...

Doris och Linda mötte oss idag vid klubben i Koppis för ett par timmars träning. Vi körde lite allmänt men kanske främst Rutan, apport och linförighet. Jag försökte mest att lära mig gå på nytt... Har inte haft en aning om hur man går innan, tydligen! Jag tänker gå, gå, gå och fortsätta gå ända tills jag kan gå utan att tänka på hur jag ska sätta fötterna i svängar och helt om osv. Det måste gå att få in ett helt automatiskt gående även med hund? Så jag får helt enkelt vandra vidare! Både med och utan hund. Och så måste jag även träna på fler platser och vid fler tillfällen. Jag har nog mest kört linförighet när vi tränat "på riktigt".

Jag tyckte träningen idag gick helt OK om det inte vore för att Kopparbergs BK ligger på DEN ABSOLUT VÄRSTA PLATSEN I VÄRLDEN!!!! Alltså det är rent äckligt att vara där för alla jävla knott.... Man kan knappt tänka på något annat än att gno sig i ansiktet hela tiden för att försöka få bort otygen! Förgäves förstås! Synd att klubben ligger där den ligger.

Doris & Lectra verkade inte bli så störda av knotten, tack o lov! Men vi skippade platsen och det var nog lika bra ! Däremot stördes Linda, som aldrig hade varit med om maken till mycket knott... Hoppas de inte skrämde iväg henne för gott! De små, ettriga och bitska odjuren. De är då bra mycket mer bitska än dobermann...

Allvaret avslutades med en stunds hopp och lek för dobbisarna. Spring och mera spring + lite brottning. Så kul!

Sen tog vi det lugnt resten av dagen förutom en skogspromenad fram på kvällen. Vi har ju trots allt semester! Låg på sofflocket och läste en väldans bra bok, för en gångs skull utan att somna! Den heter Levande begravd av Peter James. Rekommenderas!

Rapportövning och spår.

Idag har vi provat en grundövning i Rapport som jag googlade fram. Vi har förut bara gjort som typ, långa budföringar fast utan synlig mottagare. Men den här gången försökte vi oss på allt det där runtomkring så gott vi kunde. Det är inte så lätt för två nybörjare...
Vi hade för det första tjänstetecken på henne och vi band upp henne och försökte få henne lite lugn innan Luppen och Lectra gick ifrån mig. Sträckan kanske var 150 meter. Och han var synlig hela tiden. Ja, jag vet inte om det var så stor skillnad, det var nog för lätt för henne. Men visst, för var oss det lite mer organiserat! Kanske vi kan göra det lite svårare med längre sträckor och med osynlig mottagare. Grejen är väl att jag egentligen inte fattar vad jag gör och vad det går ut på... Som vanligt...Ska hunden spåra eller söka eller både och??? Och hur styr/ser/tränar vi det?Vad spelar det för roll, TokEva när vi bara gör det för skojs skull??? Och förstås för motionen Lectra får. I det jag googlade fram stod det också att man på slutet skulle SPRINGA tillbaka med hunden i koppel till station A. Hallå!!! Det går förbaske mig inte att springa i skogsterräng utan stig med den hunden! Det är helt livsfarlig, ju... Det struntar vi helt klart i nästa gång, rena turen att vi inte bröt eller vrickade oss. Som vanligt gör ju jag PRECIS som det står... Även om jag tycker det verkar tokigt. Lectra gjorde det vi ville iaf och det gärna och fort. Hon är så mycket piggare nu när värmen är puts väck!

Spår lade vi på vår"rådjursåker" igen. Skam den som ger sig! Regn, 500 meter, hög växtlighet (ja, inte vet väl jag vad det växer där!), 5 små + slutpinne, liggtid dryga timmen, 8 vinklar (med markeringar för att kolla henne) och igen, 5 meters linan.
Ja, idag gick det bättre. Inga rådjur? Hon tog alla pinnar men tappade spåret i en vinkel och då insåg vi att det inte är bra med bara 5 meter. Förstås! När hon snodde runt för att leta efter spåret så hade jag ju redan kommit fram till vinkeln. Och då måste väl spåren krockat? Hade det ju inte gjort om jag varit 5 meter längre bort... svårt förklara hur jag menar! Hon gick lugnt idag och med nosen i kärnan och det var kul att se att hon inte märkte att det faktiskt syntes vart spåret gick. Gräset hade vikt undan sig men hon gick ibland ändå precis utanför för att sedan lyfta och gå ner med nosen på rätta stället. Så nästa gång gör vi som vi ska igen och kollar hur det går! Eller om resultatet alltid hänger på om de där j...la rådjuren tagit en svängom på åkern!

Det bidde ingen lydnad idag, kändes inte kul i regnet att träna tex platsen!

Resultatprotokollen!

Lägger upp resultaten här för allmän beskådning! Klicka på bilden så förstoras den. Jag hade gärna struntat i den ena men så var det ju det där med ärlighet!

Hmm... Linförigheten och helhetsintrycken!

Anette B! - Här är malmöiternas hemside-adress, du känner säkert igen dem!

http://bossexbella.dinstudio.se/

Jaha, så då har jag tagit ett för mig STORT steg och räknar mig numera som ett tävlingsekipage på klubbsidan! Med bild och allt. Fast jag gillar det inte, jag skulle egentligen vilja vänta med det tills om/när vi lyckats få ett LP1. Men faktum är väl att vi ÄR ett ekipage...

Konstigt vad fort man glömmer det tråkiga som händer medans lyckokänslor är så lätta att ta fram igen. Konstigt men himla bra!

Åh, vad synd att det inte gick vägen för Annelie och Eddie.... Men även en travhäst kan ju få för sig att galoppera ibland. Vad nu det var för liknelse, men ni fattar! Bara att anmäla sig till fler... Som en och annan fått gjort. Men jag tycker iaf att det är synd att man inte får göra lydnaden bara för att man missat på spåret! Bra att få lite tävlingsrutin och man har ju trots allt betalat för att tävla. Förstår inte vem som skulle förlora på det??

Lectra har bara fått vila, (sover sig ur formsvackan kanske?) fångat lite boll och promenerat sedan vi kom hem igår, och det känns som om det var evigheter sedan vi tränade. HELT SJUKT!!!!

Men i morgon kör vi igång igen. Tänker köra hårt med linförigheten både med och utan hund. Platsen ska vi öva på med så många och svåra störningar som vi bara kan! INGEN HUND OCH INGET ANNAT HELLER ska få upp Lectra från platsen! Never again... Vi har knappt en månad på oss. Undrar om inte det där lät lite stort... Ja, vi ska försöka få till det så iaf.

Nääää....

Upp som en sol, ned som en pannkaka...

Efter sol kommer regn (ja, egentligen tvärt om) ...

What goes around, comes around...

OSV OSV OSV...

Idag hade någon bytt ut Lectra mot någon annan hund och poängen blev HELA 112 stycken! Två j...a nollor! Dessutom var den ena mitt fel, helt och hållet...

Jag skippar de vanligt förekommande bortförklaringarna!

Lectra gick SKIT och Matte hade hjärnsläpp! BASTA! Snyft i alla fall!

Är helt slut nu, tala om att jag åkt känslomässig berg- och dalbana den här helgen... Överlycklig ena sekunden och förtvivlad nästa! Men det har redan gått över, som tur är!

Träffade också två väldigt trevliga dobermannägare som tävlade i Lydnads-Eliten. Och där kan man verkligen tala om att det verkade svårare än Bruks-eliten... Till den nivån ska vi nog inte sikta... Shit, vilken lång tid det tog för varje ekipage på plan! Ja, de gav både mig och Linda en massa extra tips för dobbis-träning. Kloka råd! Tack för det. Hoppas jag kommer ihåg nåt bara. Vi blev t.o.m bjudna till dem i Malmö om vi hade vägarna förbi! Dobermann-folk är bra trevliga!

Annars har vår lilla älskling skött sig så fint hela helgen! Det var massor av folk och hundar överallt och hon är så trevlig ändå. Stumpan!

Faraohundarna var bra fina, blev lite kär i dem... Hmm, jag är verkligen inte rastrogen som det verkar. Fy mig, kan väl inte svika dobermann!

Ren och skär LYCKA!

Jag svimmar när som helst av LYCKA....

Alltså jag dånar!! Går på moln!! Vet inte vad jag heter!! Kan inte prata!!!

Vi fick ett 1: pris med 186,5 poäng OCH en 1:a placering!

VI!!!! VANN!!!! HELA!!!! SKITEN!!!!

Uppdatering till idag.

OOPS! Skulle ju inte träna någon lydnad idag, hade vi tänkt! Men efter att ha messat med Doris-Linda åkte vi sent på kvällen till Linde. Igen... Idag skippade vi platsen men körde allt annat. Linda säger som alla andra att Lectra har inga problem med själva momenten. Hon kan dem rätt bra.

Men... Det gäller att få henne att hålla ihop i morgon och det samma gäller mig med. Hon blir förstås inte nervös men det kommer att vara hundar där och säkert sågspån på backen där och vart tog husse vägen nu då? Och luktar inte den här fläcken väääldigt gott och vet ni? Den häär grästorvan smakar såå gott! Och sen undrar jag vad matte surar för? Har jag gjort något fel, eller vill hon kanske nåt? Nåt sånt!

Förresten har jag sytt på ett lite smalare resår bak på Cool`N Dry-duken nu. Ett med knapphål så hon kan växa/krympa lite ???? och sen satt i en knapp förstås. Duken sitter kvar riktigt bra! Hon hade den på hela träningen ikväll och dessutom när dobbisarna lekte en liten stund. Lectra bryr sig inte alls om den och den kyler av henne rätt bra, tror jag. Men den börjar redan bli lite blek i färgen, men so what!

Slut för idag! Och kan någon trolla lite så det blir lördag kväll NU?

Dansarbacken.

Idag mellan kl 10 och kl 13 var vi igen och spårade vid Dansarbacken. Helena, Lars-Göran och vi. På sätt och vis är det lagom med tre ekipage om man tänker på tiden men samtidigt blir det trevligare ju fler man är! Alltså snart är jag lika social som Luppen.... Honom kan man inte skicka till affären ensam. Det finns mååånga att prata med i en affär! Bättre då följa med och dra honom i ärmen när han fått prata en stund. Lilla gubben!

Idag var det förmodligen för varmt för hundarna för ingen hittade alla pinnar. Alla fick ca en km långa spår som låg ca 1 timme, tror jag. Lectra missade en liten av sex OCH slutpinnen! SNYFT!!! Det får hon väl inte. Jag vill kunna lita på att komma till slutet, ju... Så jag vet vart jag är! Vet inte hur länge sedan det var hon missade slutet. Alltså vi kom till slutet för Lars-Göran hade gjort ett märke på vägen men pinnen gick hon tydligen bara förbi. När jag såg att vi var framme gick jag tillbaka en liten bit för att se om hon skulle hitta den. Och varför gjorde jag det?? Finns väl ingen anledning? Mitt pucko... Ja, vi hittade den inte iaf.

För ett par veckor sedan skröt jag över att Lectra ALLTID hittar alla pinnar, sen missade hon nån. Sen sade jag att -jamen, det gör inget hon missar ALDRIG slutpinnen. Ha ha ha, man får det man förtjänar! Ännu ett bevis på det.

Sedan gjorde vi lite upplet. Tyvärr var inte Lars-Göran och Cain kvar då. JOBB!!! Men det här gick inte heller bra för varken Uno eller Lectra. De ville knappt springa in i rutan och väl där vimsade de mest runt. Vi fick hjälpa till med två av tre grejer. Den första hittade båda hundarna själva. Hmm, eller hur var det?? Ja, ja det gick på det stora hela åt fanders.

Till sist avrundade vi det hela med att husse fick springa in i stora skogen och så fick vår bebis leta. Jag undrar om hon söker eller bara springer runt och hittar av en slump. Det går ju så fort!

Ner till Nittälven gick vi ett par gånger också och badade hundarna. Uno är besatt av vattnet, Cain av kastade pinnar och lilla Lectra vill allt men vågar inget... Hon vill så gärna och det ser ut som om hon tar sats och har bestämt sig, sen ångrar hon sig i sista sekund! Pluttan.

Avfärd hem och sedan låg Lectra avsvimmad på hallgolvet i ett par timmar. Fast ytterdörren var öppen, så slut var hon! Den här värmen tar hårt på henne. Jag börjar också önska mig några grader svalare. Åtminstone i morgon och på lördag under tävlingarna.

Just nu skulle jag nästan vilja skippa dem... Men det får jag nog inte för Luppen, då kastar han ut oss på plan!

Försökte mig på den nya kamera, både snabben (30bilder/sek!) och slowmotion vy och att videofilma. Som man sedan kan göra en massa häftiga bilder av. Däremot vet jag inte ännu hur jag gör allt sånt. Men om det blir några bra bilder på vovvarna så lägger jag upp dem här senare. Mycket att lära in och sånt har jag väl inte tid med nu?!

Tack för idag, Helena och Lars-Göran! Vovvarna hade kul hurdant resultatet än blev. Och vi med!

Lindesberg + agility

Ja, så drog vi då till Linde för att träna lite igen. Det åskade lite här hemma när vi åkte och när vi kom närmre Linde var det regnpölar på vägen. Men vi klarade oss! Dock var det väääldigt klibbig och fuktig luft. Nästan värre än gasssande sol, tycker jag. Sen när vi kom hem igen såg vi att det hade regnat här med. Det hade vi också missat! Det kunde gott ha åskat lite när vi tränade som lite "åskträning". Vi vet inte riktigt hur Lectra reagerar på åska. Vi har visserligen kört med den där cd-skivan med åska, skott och smällare men då är det ju inte på riktigt... Och gör hon något kul samtidigt med något nytt så skiner hon i det läskiga! Spåra i åska gick iaf bra i midsomras.

Ja, vi körde igenom programmet igen med solo-plats och allt. Hon får förstås alltid ligga längre ån två minuter, det skadar inte. Annars allt som vanligt! Seeeg fart och trög vilja....

Sen hade de ställt upp en bana Agility som vi var tvungna att prova. Åh, vad hon verkar tycka att det är kul! Springer så glatt dit jag pekar och gör det fort och utan att tveka. En hjälp med säcktunnel fick hon första gången och så försökte vi få henne att gå ända ned på A-hindret och den där balansgrejen. De två vill hon hoppa av för tidigt, hon har såklart bråttom framåt! Undrar om man inte kanske kan leka lite med agility ändå trots hennes HD C? Även jag tycker att det är kul vilket är konstigt, jag brukar vara för medveten om mina kroppsliga skavanker för att våga springa och framför allt synas! Men den här hunden ändrar verkligen på mig! Jag har inte en tanke på magarna och andra "fel". Tala om personligt utvecklande att träna hund... Fast visst får jag återfall ibland!

Lectra är nog kanske lite förkyld för det rinner ur nosen på henne och hon nyser... så idag gör vi inget mer. Hon får slappa och vakta tomten lite! Så kanske Matte kan få något annat gjort för en gångs skull. Typ, lära mig nya fina kameran. Som ska vara supersnabb. Me like!