KM i Ludvika

Ingen träning för oss idag heller...

Åkte till Ludvika på kvällen och tittade på deras KM. Mycket folk! I alla fall om man jämför med Kopparberg!

Träffade Anette och Totte för första gången IRL! Jätteskoj. Totte är också en väldigt trevlig och stor dobbekille. Lika stor ficktjuv som Lectra, minsann! Vi träffade även Angelica och Elice och det är samma där , Elice är också en väldigt trevlig dobbe + ficktjuv även hon! Vilka goa tjuvar vi har! Lugna och fina bland folk och hundar. Hmm, både jag och Luppen faller extra lätt för dobbekillar...

Sedan träffade vi förstås en massa annat trevligt folk också bl.a. Lars-Göran och Cain. Och Cain är också en hund som är förbaskat trevlig och han har iaf rätt färger...

KM:et var en lugn och avslappnad tävling, riktigt kul att se på! Det var mycket dk och andra hjälper och det var helt OK ändå. Överhuvudtaget så känns det avslappnat där.

Som vanligt var det kul att se på andra och framförallt se hur betygen sätts på det jag ser. Ibland tycker jag att något är sååå snyggt och så blir det dåligt betyg och vise värsa... Man får liksom en förståelse för hur svårt det kan vara för domare och speciellt så fattar man att det kanske inte är så konstigt att domare kan tycka så olika... Jag märkte igen att jag tydligen är känslig för hundar som tränger, tycker inte det ser bra ut. Så det vill jag absolut försöka få bort med min egen Pärla. På något sätt... Måste också försöka lära mig att pigga upp Lectra mer innan tränings/tävlingspassen. Springa in på plan t.ex. Jag har varit så rädd för s.k. dobbespel på plan så jag har inte riktigt vågat trigga upp henne... Slut på det nu. Får hon spel så får hon!

Fick idag PM:et om Appellen i Koppis. Helena och Uno, Ing-Britt och Sarco från vår klubb ska vara med och genast så knyter det sig i magen på mig... Jäkla tävlingsnerver! Och Marie ska vara domare... Usch, usch, hur ska det gå? Det är nästan dömt att misslyckas... Och nu behöver inte någon gå i taket för att jag tycker så, tack! Alltså vid min ålder har jag fått så pass stor självkännedom så jag vet hur jag funkar! Med det inte sagt att det är rätt sätt att funka på men...
Just nu finns det inga planer på att hoppa av men lusten finns, tyvärr! Fast jag brukar göra det jag bestämt mig för. Men ni kan tänka er: jag kommer att säga stå istället för ligg, fot istället för hit och säkert en massa annat jidder! Typ, snubbla omkull eller nåt annat kul för publiken. Ta inte illa upp ni nu som ska tävla samtidigt med oss, det är förstås inte ert fel att jag känner sådan press. Det sitter så fint i min egen skalle!
Och då skulle jag behöva kunna framförgåendet SUPER och det går ju inte... Men jag hoppas att hjärnan min hinner vänja sig vid tanken på alla kändisar på och utanför planen. Så kan vi fokusera på att få lite mer poäng bara så vi blir klara...

Är det kanske ett typiskt Stockholmssyndrom det här? Det här med att gilla anonymitet och att vara lite osynlig. Att få gå med en rosa sko och en grön om man vill, utan att någon reagerar... Ja, nu vart det mer pessimism än vanligt. Men i morgon ska vi träna och efter det så vet jag IGEN att Lectra och jag tillsammans kan bestiga berg och att de där 224 poängen är VÅRA redan! Som sagt!