Bilderna är från träningen i Avesta.
Idag har vi tränat två gånger. Tänkte jag skulle se på olika sätt att få lite mer fart på henne...
Så först åkte vi till Tallheden för att kasta lite boll. Lupala har haft problem med att få tillbaka bollen de sista gångerna han har varit iväg själv. Hon har helt enkelt struntat i honom... Så jag tänkte se om det faktiskt var olydnad eller om hon faktiskt var helt slut. Han kastar så himla långt med bollkastaren och hon springer ju som en galning! Slutsatsen blev tyvärr att hon struntar i husse... så han får allt se till att ha långlina nästa gång. Inhalning av olydig hund, med andra ord.
För mig gick det mycket bättre och jag har inga problem att få tillbaka vare sig hund eller boll. Visst, hon tvekar lite i början -det är ju sååå gott att tugga på de nya riktiga, dyyyra tennisbollarna! ( de enda som håller ett tag...)
Japp, tänkte jag- nu kör vi lite lydnad! I linförigheten gick jag med bollkastaren på axeln och det gick käpprätt åt he....e! Alltså, så ivrig vill jag inte ha henne! För fort, för långt fram, trängde, satte sig snett och vid fel tillfällen, you name it! Helt besatt av bollen. Inte kul!
Läggandet då? Ja, om man bortser från att hon gick fritt följ som ovan så fick jag ett väldans snabbt läggande iaf! Ni vet, dobbesnabbt? Man tänker bara -AJ, armbågarna... Ställandet gick inte lika bra, tog ett par trevande steg. Tänker Matte gå ifrån mig IGEN med bollen??
Inkallande gick förstås jättebra för då fick hon ju springa TILL bollen.
Ja, vad ska man tro om boll som belöning efter det här??? Antar att hon kan vänja sig och kanske ta det lite lugnare efter hundra träningar!? Och kanske bättre med bollen i fickan? Ja, vi får se!
Sen idag har jag kampat så jag har nästan blåsor i händerna för att se om jag kan använda mer kamp som belöning vid träning. Provat alla grejer inklusive sämskinn som ju är så gott att tugga på. Boll i snöre, tuggrep och ja, allt. Men jag märkte ingen skillnad på intresset för någon av sakerna. Hon drar och jag drar, hon får vinna, jag berömmer, slår lite på både nos och kropp för att få fart på henne. Men faktum är att det inte är så noga för henne om hon vinner eller inte... Hon håller mest emot lagom mycket och även om jag svingar henne i luften och sedan "råkar" tappa så hon vinner och då berömmer så verkar det inte som om hon blir peppad! Alltså hon tycker det är kul, men inte som andra hundar. Vi får aldrig ett morr ur henne heller hur mycket vi än kampar tex! Det är bara vi som låter....
Sen på kvällen tog vi ett pass hemma på tomten. Den här gången med extern belöning i form av ett helt kokt ägg som fick ligga på bordet ute och locka och lukta! Lectra fick dessutom vara med och titta när jag skalade det. Åh, vad det var svårt för vår matgalning!! MEN vi körde igenom allt utan något annat godis eller belöning och det gick jättebra! Nä, nu ljög jag! Linförigheten gick inte bra alls. Som vanligt! Försökte göra lite extra många bakdelsförflyttningar och det tyckte Lectra var bra onödigt slösande med tid. Men allt annat gick superbra. Visst hon nosade lite i luften ett par gånger och vid ett tillfälle höll ägget på att flyga in i ett stort gap, när vi bara skulle förflytta oss. Gäller att ha ögonen med sig, minsann!
Summa summarum : Extern belöning kanske faktiskt funkar!! Vore rätt skönt om jag kunde dra ned på godisbelöning, både för viktens och för tävlandets skull. Jag tänker iaf göra fler försök med externa belöningar. Se vad som funkar bäst, kanske bollen går bättre då? Nä, då sticker hon nog dit så fort hon får chansen...
I morgon ska träningsgruppen träffas för att spåra och köra lydnad vid klubben. Vi blir fler än vi trodde men vi får försöka få ihop tillräckligt många och långa spår ändå. Jag tycker verkligen att det är kul att så många vill spåra tillsammans! Fastän det tar så lång tid... Undrar om inte jag också måste försöka lägga ett spår, Luppen kanske inte vill gå flera... Om vi har Walkie-Talkie på oss så kanske, kanske, kanske att jag vågar...
SLUT!
Så först åkte vi till Tallheden för att kasta lite boll. Lupala har haft problem med att få tillbaka bollen de sista gångerna han har varit iväg själv. Hon har helt enkelt struntat i honom... Så jag tänkte se om det faktiskt var olydnad eller om hon faktiskt var helt slut. Han kastar så himla långt med bollkastaren och hon springer ju som en galning! Slutsatsen blev tyvärr att hon struntar i husse... så han får allt se till att ha långlina nästa gång. Inhalning av olydig hund, med andra ord.
För mig gick det mycket bättre och jag har inga problem att få tillbaka vare sig hund eller boll. Visst, hon tvekar lite i början -det är ju sååå gott att tugga på de nya riktiga, dyyyra tennisbollarna! ( de enda som håller ett tag...)
Japp, tänkte jag- nu kör vi lite lydnad! I linförigheten gick jag med bollkastaren på axeln och det gick käpprätt åt he....e! Alltså, så ivrig vill jag inte ha henne! För fort, för långt fram, trängde, satte sig snett och vid fel tillfällen, you name it! Helt besatt av bollen. Inte kul!
Läggandet då? Ja, om man bortser från att hon gick fritt följ som ovan så fick jag ett väldans snabbt läggande iaf! Ni vet, dobbesnabbt? Man tänker bara -AJ, armbågarna... Ställandet gick inte lika bra, tog ett par trevande steg. Tänker Matte gå ifrån mig IGEN med bollen??
Inkallande gick förstås jättebra för då fick hon ju springa TILL bollen.
Ja, vad ska man tro om boll som belöning efter det här??? Antar att hon kan vänja sig och kanske ta det lite lugnare efter hundra träningar!? Och kanske bättre med bollen i fickan? Ja, vi får se!
Sen idag har jag kampat så jag har nästan blåsor i händerna för att se om jag kan använda mer kamp som belöning vid träning. Provat alla grejer inklusive sämskinn som ju är så gott att tugga på. Boll i snöre, tuggrep och ja, allt. Men jag märkte ingen skillnad på intresset för någon av sakerna. Hon drar och jag drar, hon får vinna, jag berömmer, slår lite på både nos och kropp för att få fart på henne. Men faktum är att det inte är så noga för henne om hon vinner eller inte... Hon håller mest emot lagom mycket och även om jag svingar henne i luften och sedan "råkar" tappa så hon vinner och då berömmer så verkar det inte som om hon blir peppad! Alltså hon tycker det är kul, men inte som andra hundar. Vi får aldrig ett morr ur henne heller hur mycket vi än kampar tex! Det är bara vi som låter....
Sen på kvällen tog vi ett pass hemma på tomten. Den här gången med extern belöning i form av ett helt kokt ägg som fick ligga på bordet ute och locka och lukta! Lectra fick dessutom vara med och titta när jag skalade det. Åh, vad det var svårt för vår matgalning!! MEN vi körde igenom allt utan något annat godis eller belöning och det gick jättebra! Nä, nu ljög jag! Linförigheten gick inte bra alls. Som vanligt! Försökte göra lite extra många bakdelsförflyttningar och det tyckte Lectra var bra onödigt slösande med tid. Men allt annat gick superbra. Visst hon nosade lite i luften ett par gånger och vid ett tillfälle höll ägget på att flyga in i ett stort gap, när vi bara skulle förflytta oss. Gäller att ha ögonen med sig, minsann!
Summa summarum : Extern belöning kanske faktiskt funkar!! Vore rätt skönt om jag kunde dra ned på godisbelöning, både för viktens och för tävlandets skull. Jag tänker iaf göra fler försök med externa belöningar. Se vad som funkar bäst, kanske bollen går bättre då? Nä, då sticker hon nog dit så fort hon får chansen...
I morgon ska träningsgruppen träffas för att spåra och köra lydnad vid klubben. Vi blir fler än vi trodde men vi får försöka få ihop tillräckligt många och långa spår ändå. Jag tycker verkligen att det är kul att så många vill spåra tillsammans! Fastän det tar så lång tid... Undrar om inte jag också måste försöka lägga ett spår, Luppen kanske inte vill gå flera... Om vi har Walkie-Talkie på oss så kanske, kanske, kanske att jag vågar...
SLUT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar