Hjulet snurrar men hamstern är död!

Idag åkte vi förbi Stråssa och tänkte då att vi kunde lika gärna kunde träna lite på fotbollsplanen där. Men fy, vad det var blött i gräset! Det bara plaskade kring fötterna. Jag hade bara sandaler och det blev verkligen blött och halkigt. Inte tror jag Lectra hade velat slängt ned magen i det där våta...
Så vi körde bara lite linförighet utanför plan på asfalten istället. Gick väl något så när bra tills det kom en hund från skogen. Då fick hon något roligare att fokusera på!(läs; bli fixerad på)

Finns en hona i familjen som tyvärr inte är kastrerad, utan lider av diverse hormonrubbningar just för tillfället... Och stackars Lectra råkar förstås ut för mina humörsvängningar då... Alltså jag blir sååå sur när hon inte gör rätt! Ja, visst borde jag kanske strunta i träningen MEN tävlingen då??? Får helt enkelt bita ihop och behärska mig så gott jag kan!

Ja, alltså var det bara att dra vidare från Stråssa och åka raka vägen till Tallheden. Där var det torrt och bra! Körde massor av linförighet och det blir inte ett dugg bättre av att jag är sur och grinig. Till slut lyckades jag få hejd på mina hormoner och det gick väl lite bättre mot slutet. Men jag blir inte bättre på att hålla reda på mina fötter så hur sjutton ska Lectra kunna gå fint fot??
Läggandet är nog OK, ställandet blir bra OM jag lyckas hålla ned farten och säga STÅÅÅ i rätt ton (alltså 50-50% chans), hon tuggar fortfarande lite på apporten, snygg inkallning utan att stöta i mig. Och framförgåendet är faktiskt bättre!

Fakta är att jag måste träna, träna och träna i massor av timmar om linförigheten ens ska komma upp i en 8:a.... Snyft!
Men jättekul att ff äntligen är bättre! Herregud, vi har tragglat ALLT i både ettan och appellen i över ett år... Inte så konstigt man misströstar ibland.... När det ena dagen blir perfekt och nästa dag så står Pärlan bara där med frågande blick! Och bär sig åt som om hjulet snurrar men hamstern är död...

Senare på eftermiddagen lade Luppen ett långt spår ute vid Kolbron, 7 korta + ett slut, liggtid som vanligt dryga timmen. Han fick gå det själv med Lectra så jag kunde vara hemma och sura och tycka synd om mig själv lite i fred... Pinne nr 5 och 6 slog hon runt och letade ordentligt efter innan hon hittade, kanske det var något annat som luktade där också? Sedan tog hon 7:an utan problem igen + slutet! Hon var tydligen rätt trött då. Måste få hejd på Luppen och hans svåra spår... Hon behöver ju faktiskt inte gå så långa spår ännu! Vi kan vänta med det tills om/när vi klarat apellen. Förhoppnings blir det i år, men man vet ju aldrig!

I morgon kommer jag igen, då har nog det värsta gått över!