Vilken snygging! Attans, att Lectra är kastrerad...
Hittade bilden i en kommentar hos Therese. Här: http://forums.dpreview.com/forums/readflat.asp?forum=1041&message=34142866&q=dog&qf=m
Och så en bild på Lectra i en annan mössa. Som inte funkade så bra vid öronskakningar...
I morse kl 08.30 när vi gick kissvändan hade vi 27,8 minus! Burr för Lectra och jag svor över värmen!
Mitt eget lilla köldrekord är på minus 28... så nära! Kanske om jag vaknat lite tidigare?
Men sista tåget har tydligen inte gått, så vem vet! Jag vill ju känna hur det känns med nedåt trettio minus...
Jag lider inte ett dugg av kylan!
Stackars Lectra däremot lider av kylan... Och hon drar som en galning, jag blir tokig på henne!
Hon vill knappt kissa nu, ännu värre med nummer två!
Mitt på dagen satte jag på henne Muttluksen, mössa och täcke och drog (rätta ordet) till skogs. -20 var det då. Gick bara en liten vända och hon skakade loss mössan nästan direkt och springer framåt. Jag försöker hinna med, tror att farten kommer sig av kylan, faktiskt! Men emellanåt blir jag vansinnigt irriterad på stumpan. Och så får jag dåligt samvete...
På hemvägen när vi gick förbi grannhunden som står bunden ute (man skulle ha en polarhund!) Så var Lectra helt hopplös ofokuserad på mig så då tränade vi lite FOT där och då. Tog ett tag innan hon begrep att hon skulle fokusera på mig och inte på den andra voven... Men till slut fattade hon och lydde!
Hemma på tomten igen så lekte vi lite och kastade boll. I snön... Inte blir det någon lavin-hund av Lectra. Det är då ett som kan garanteras! Totalt pallade Lectra ca en timme. Gott nog!
Tur vi ska till vetten i morrn innan jobbet. Så jag får VETA vad det är med öronen. De är fortfarande röda och geggiga. Hon skakar inte så mycket inne men ute skakar hon ofta på dem... Inne märker jag mest att det är något fel, när jag håller på med öronen. Ont, ömt eller nåt.
Inne blir det mest lite leta-övningar och så brottas Lectra och Luppen en hel del. Om jag kunde komma åt att filma dem i smyg då! Det är inte klokt vad Luppen håller på... Han sjunger, han pratar oavbrutet, han klappar hårt på henne, det kommer en massa olika puss-ljud, han bryter omkull och kastar omkring henne på hela sängen. Under tiden är Lectra knäpptyst. Förutom att hon hörs jaggla på något under tiden. En boll eller pipen och idag var det en gammal kepa.
Jag är någonstans, fnittrande. Det går bara inte att låta bli. Han är sååå sjuk, min gubbe!
Och så blir det tyyyyst...
Och då har båda slocknat i en hög, helt slut bägge två!
Mina pluttar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar