Mån 25/1. Ungdomsattack. 71,0 kg

Viktrapport:  3,4 kilo på två veckor är väl rätt bra! Jag har gått ned snabbare förr men egentligen är det lagom. Borde kanske gått ned mer med tanke på kalori-intaget... Inte så många precis. Kanske för lite egentligen... Märker inte ett dugg på kläderna, tyvärr! Kan iofs bero på att jag haft röda veckan (en lång sådan) På det stora är jag nöjd. Och det går så lätt när jag bestämt mig. Fast en whisky har jag varit lite sugen på... Men, men det får man tåla!

Usch, vi gillar inte när vi jobbar dag båda två... Även om Luppen åker hem en timme de gångerna. Och fast det bara är i snitt en gång i veckan. Men iaf...Men Lectra klarar det hur bra som helst, hon sover bort dagen bara.
Inget bus i vårt hus!

När Luppen och Lectra hämtat mig på jobbet och vi skulle gå ur bilen hemma hände det. Matte attackerade! Det gick en drös med tonåriga killar lite längre bort och jag flög ur bilen. Jag busvisslade och sprang efter dem. De stannade förstås, vad göra när de har en tokig kärring efter??

"-Är ni hundrädda?" frågade jag.

Nä, inte ett dugg, svarade tuffingarna. Vad bra, sade jag, kan inte ni bara stå här och så får jag släppa ut hunden ur bilen. För att se om hon rusar fram mot er eller om hon springer in på tomten som hon blir tillsagd."  Det gick gänget med på.  Jag släppte ut Lectra med orden

"-SPRING IN".

Som vi alltid säger och som hon alltid gör. Men vi brukar alltid kolla runt först så det inte är någon i närheten. Nu ville jag kolla lydnaden!

Släppte ut henne i vanlig ordning och hon gjorde en skällande tjurrusning efter ungdomarna!

Nej, spring in! Skrek jag. Och det gjorde hon genast. Men hon tvärvände innanför grinden och rusade mot dem en gång till. Jag skrek igen och hon löd. Så hon kom inte ens i närheten av killarna. Jag blev helnöjd! Hon bröt och lydde! Två gånger visserligen...Men samtidigt blev jag påmind om hur en dobermann i full sula ser ut.. Även fast hon var glad!

Jag vill helst inte att en hundrädd person ska behöva se henne komma emot sig så... Bara bovar!

Blev fel ändå eftersom Lectra ju såg att jag var fram och pratade med dem innan, så hon var upphetsad  redan innan hon blev utsläppt ur bilen. (Fast såklart fick hon coola ned sig lite innan hon fick komma ut)

Nästa gång så frågar jag på håll och så låter jag henne göra som hon vill! För att se om hon faktiskt sticker ända fram eller om hon inte törs! Hon stannar förmodligen en bit ifrån. Kanske någon tycker det låter våghalsigt?

Men vi vet ju faktiskt att hon inte skulle "attackera". NÅGOT ELLER NÅGON. Bra att veta hur hon gör bara! Och om hon går att få stopp på.

Tänk att man kan skriva så mycket om något som, in real life tog tre minuter. Max...

Som man sa på det goda 80-talet, om man tyckte någon var "tjatig"

SKRIV EN BOK!