I morse gick vi promenaden genom Rydbergsdal, en vacker promenadstig nästan mitt i byn. Den kunde varit längre men med lite andra vägar fick vi ihop en timme iaf.
Lectra fick idag gå lös hela tiden. Gick så bra, kanhända för att vi inte mötte en enda själ! Varken hundar eller folk. Nästan synd, vi behöver okända möten!
Just nu är det alldeles sagolikt vackert där vid ån!
Jag har en dålig mobilkamera, men är inte sugen på ny...
På promenixen höll Lectra på att plurra i ån, HJÄLP! Jag tror hon tänkte dricka vatten, som hon gör på sommaren. Jag skrek och sprang och Lectra lydde men jag såg när jag kom längre fram att hon hade gått igenom lite tunn is vid den rätt branta å-kanten... Har ingen aning om det är djupt där men hon plumsade ner och kom upp igen med en himla fart! Blev bara blöt om tassarna. Hon kunde ha åkt i hel och hållen och det är rätt strömt där... Vad sjutton hade jag gjort då???
Hoppas hon blev lite rädd, för där vill jag inte ha henne kopplad jämt, det vore skit...
En and som kom flygande över huvudet på henne fick igång lite springande, men inte efter fågeln??? Va?
Längre bort var det en stor andskock på is (där visste jag att det var grunt) och de förde ett himla oväsen. Lectra tittade dit, beslöt sig för att strunta i dem! Yippie!
Annars så sprang hon före mig ca 10-15 meter mest hela tiden, stannar, tittar bakåt och undrar varför jag hela tiden blir efter... Varför ska allt gå så fort med henne??
Tränade förstås lite STANNA, FÖRE, BAKOM och GÅ HÄR! Men jag tror Lectra har världens kortaste minne. För när det gäller att GÅ HÄR, så glömmer hon väääldigt fort ibland...
ÖRONRAPPORT:
Nu har jag rengjort öronen två gånger på dag i en vecka och även droppat * 2. Hon är otroligt duktig fast jag håller på och strular så länge. Jag har jättesvårt att få dropparna rätt i "hålet". Många och djupa gångar överallt och jag får leta ordentligt innan jag hittar botten.
Fortfarande kommer det ut lite gegga från öronen. Otroligt!
Däremot har hon slutat klia och skaka på öronen. Nästan helt! Det tar sig!
Fast nu håller jag på att försöka lära henne "SKAKA" huvudet på order. Det går så där...
Nu börjar folk i bloggar etc att se fram emot ännu en tävlingssäsong!
Jag däremot, har bestämt mig för att prova en helt annan taktik i år!
Jag hade ju bestämt redan tidigt förra året att jag SKULLE fixa LP1 och appellen -09. Det borde jag inte gjort! Varken jag eller Lectra var egentligen "färdiga" för att tävla. Eller inte jag iaf... Och så fick vi slita ont för det... Träna, tävla, träna, tävla. Ibland tog vi flera pass om dagen. Ville inte åka bort = missa att träna? No way!
Visst, oftast var det kul att träna men absolut inte alltid. Utan ett tråkigt MÅSTE... Så ska det ju inte vara.
Fast vi klarade iofs båda målen!
Så i år tänker vi visst det träna och tävla, men i vad vi får se. LK2 eller lägre spår?
Lutar väl mest åt tvåan för Lectra blev ju efter att vi var på RM i Örebro, lite skottkänslig... Sedan har vi det där med plasliggningen också. Som mitt i säsongen av en pytte incident blev otäck för Lectra. Hon ska inte resa sig av oro...
Och absolut inget krav på både LP2 eller att bli uppflyttade till högre samma år! Vem vet, det kanske bara blir en enda tävling!
Men då ska det kännas rätt och vara roligt!
Så påminn mig om jag spårar ur igen!
prov!
SvaraRadera