Fler att välja på!
Ja, nu har jag nog sett alla kabiner på marknaden! Så nu ska bara Luppen ha ett ord med i leken också! Sedan återstår det lite andra småsaker. Som toastol, handfat, lampor, golv, kakel, färger, skåp mm. Petitesser!
Idag blev det två långpromenader för Lectra. Den roligaste med mig förstås!
Vi gick "hemliga stigen" som finns i vår skog men som nästan ingen går på. Den ligger liksom bredvid en annan större stig och har blivit bortglömd. Det är vi och några andra som går där men nu hade ingen gått där på länge. Så jag såg knappt vart stigen gick. Det blir att se så helt annorlunda ut också pga av alla småträd som lägger sig över stigen av snötyngden. Lite förvillande för en sådan som jag som kan gå vilse i en butik... Lectra gick (sprang) i 15 meters-linan och vi gick uppför och utför. Varför bor jag inte kvar i platta Helsingborg?? Full sjå med att hålla balansen i all snö, ducka för grenar och akta mig för snön som rasade över mig om jag råkade komma åt grenarna i farten. Dessutom var Lectra en fullfjädrad jägare i dag... så nog hade jag det slitigt värre! Fort, fort, fort tog vi oss fram i snårskogen. När jag hann se att det var mycket snöhäng framför mig, så sade jag ptroo! Och saktade ned den vilt skenande hästen, jag menar hunden. Så jag kunde leka lite själv med att skaka på grenar och hoppas på att hinna undan innan all snö skulla hamna på mig innanför jackan. Lyckades inte alltid. Har man ingen spänning i livet så lär man ju ordna biffen själv!
Som sagt, idag var Lectra väldigt intresserad av vilt... Mer än vanligt. Det är sååå traåkigt när hon bara tänker på att nosa, stirra in i skogen, springa fort, komma på sig att hon inte får emellanåt (oftast så är hon rätt kontaktlös...) och då komma som en kula till mig. Sedan tar instinkten över igen. Och jag lär skrika och nästan ta spjärn så hon inte drar omkull mig när linan tar slut. Hon hinner få upp farten rätt bra på 15 meter... Tack mamma Iris för jaktgenen... En sådan gång som idag skulle jag gärna byta bort Lectras nos även om det betydde att hon inte skulle kunna spåra mer! Tänk att kunna gå en LUGN promenad med lös hund och bara gå och tänka eller plocka svamp, typ. Eller ha en rolig pratstund med någon, utan att hela tiden bara avbryta för hundens hyss. Inte som nu, knappt våga släppa odjuret och när jag törs det så måste jag vara jätterolig HELA TIDEN och vara på helspänn och följa Lectra med blicken varenda sekund och helst också ha full koll på omgivningen. Allt för att kanske kunna mota Olle i grind! Nä fy sjutton, säger jag! Varför kan man inte ha någon sorts viltintresse- test på hundarna innan de går i avel så man kan välja bort dem??? Ursäkta lilla mamma Iris men dig hade vi valt bort... Även om du är perfekt på alla andra sätt!
En sak är dock väldigt bra med en sådan jaktpromenad. Lectra blir nöjd och belåten länge efteråt! Och jag har gjort av med rätt många kalorier, enligt stegräknaren. Så jag är också nöjd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar