Lör 6/2. Slitsamt för Lectra?!

Något kul hände igår kväll. Jag och Lectra skulle ut och kvällskissa och jag blev av någon anledning tillfrågad av Husse om jag kunde locka på katt nuförtiden. Jag brukar nämligen bli mobbad när jag ska locka -kisskisskiss. Ja, ni vet hur det låter. Man måste ju ha en viss fart på ramsan och jag klarar inte det utan det låter lite märkligt. Typ ksss--- kssss----kssss i slowmo... Och Lectra blev helt galen! Hon ställde sig i givakt och lyssnade vid dörren, mot oss, sprang runt. Ja, hon vart helt tokig. Inte rädd utan bara väldigt alert!

Hon fortsatte ute med en stund. Hon blev så begeistrad så hon t.o.m var tvungen att  göra nummer två för andra gången på en dag. Vilket hon inte gör annars.

Lustig reaktion!

Idag blev det först en långpromenad med Husse på förmiddagen.

 Sedan hem och vi packade ned Walkie Talkies, korv, frisbee och kamera. Tog bilen till "Sussie-skogen" som inte verkar så välbesökt just nu. All snös fel? Men det var precis det vi var ute efter. Snö i massor!

Jag gick före och lämnade en besviken Lectra med Luppen efter mig... Pulsade runt i skogen och lämnade ett par korvbitar efter mig. Fick trampa ned STORA hål för att kunna lägga i bitarna. Sedan fick Lectra spåra upp mig medans jag stod gömd bakom en gran, med all snö från granen innanför jackan. Känns skönt när den smälter efter ryggen... Jag borde lära mig att klä mig på ett annat sätt! Filmade under tiden. Tror inte att hon tog korven i ivern!

Sedan fick hon pulsa efter frisbeen ut i snön men hon springer gärna i sina egna spår tillbaka, om hon kan och får hon möjlighet så springer hon ut till den upptrampade stigen. Hon gillar inte att få snö under lilla maggen...

Men frisbeen är bra kul så hon var tvungen att pulsa iaf!

Sedan fick det räcka och vi gick efter stigen. Sade till gubben "- det är nog ingen fara att hon sticker på vilt nu när det är så mycket snö!!"

Sekunden senare så är hon mycket intresserad av en liten minigran, hon går vidare, rusar tillbaka till minigranen och sedan är hon borta! Förbannade, jäkla hundskrälle! Så var det med den snöskräcken...

Väldigt snårig ungskog där, så vi såg henne inte alls. Ropade och visslade men ingen Lectra. Nu hade hon tydligen kul...

Vi sprang ifrån stället åt hållet vi kom ifrån och gömde oss bakom granar och var tysta. Då brukar hon komma och vara lite orolig. Inte idag. Visslade lite till och till slut kom hon ångade. Tyvärr inte pga av våra inkallningsförsök utan hon var nog "klar" med sitt. Hon var borta i fem minuter ung. Den här gången hade vi ingen anledning att berömma henne utan vi vände henne ryggen och gick ifrån några gånger. Fortfarande tysta kopplade vi henne och gick till bilen. Lugn och foglig vovve fick hoppa in i bilen. Sedan visade vi vårt missnöje en rätt lång stund och -himmel, vad hon fjäskade.. Rätt åt`na!

När vi kom hem och hon hade hoppat ur bilen och stack in på tomten börajde hon skälla på något osynligt och innan jag hade hunnit in jag med, så stack hon ut på gatan, vilt skällande! Men vad håller hon på med???

Fasiken, det är ju en liten bilväg, faktiskt. Nu vart jag riktigt arg och skrek ordentligt (man blir ju lite orolig...), skriker så jag får ont i halsen... Undrar om man kan träna på det med? Primalskrik i skogen?

Ja, jag fick tag i henne och den här gången tog jag i ordentligt och vräkte omkull henne i snön...  Nu fick det var nog! På yttertrappen var det något som luktade väldigt intressant. Kan någon varit där och hon sedan följde spåret tillbaka ut på vägen?? Människa eller en katt? Något måste det ha varit som satte igång utbrottet.

Fast det är ingen ursäkt!

En trött Lectra slockande sen i soffan.

Någon timme senare ville Kicksparken ut och åka. Den är väl orolig över att det snart är vår, kanhända?

Så med hjälp av några kylskåpsöppningar så fick vi liv i Lectra igen.

Först lite kiss och hälsning på grannhunden och sedan drog vi. Vi åkte på en jättefin och platt väg och det gick lite, lite utför i början. Goda förutsättningar med andra ord.

Men det gick riktigt illa idag... Hon drog inte ett skvatt. Ville inte ens galoppera när jag hjälpte till. Ville inte ens gå framför idag...

Så då provade jag att jag sparka på själv och låta henne springa bredvid men det ville hon inte heller.

Hon såg nästan lite plågad ut...

Då får jag så dåligt samvete så jag tror jag smäller av... Och så blir jag orolig över hennes HD C... Tänk om hon har ont???

Eller kan hon faktiskt vara slut efter skogen och långpromenaden?  Trött i musklerna? Hon hade ju inte nannat klart...

Ja, det känns i alla fall inte som om vi har någon dragsportskarriär runt hörnet!

Sedan dess har gumman mer eller mindre sovit. Förutom vid maten. Så sjuk är hon inte!

Så här gott är det med vitkål!


Det blir inget mer idag, får hoppas hon är piggare i morrn...
Och ingen städning blev det heller...