Glömde väga mig i morse... Hur är det möjligt???
Veckorapport kommer i morrn!
En rastlös Lectra idag. Sällsynt fenomen! Även efter långpromenad runt byn med Husse.
Nackspärr på gång för mig igen...
Mer snö på väg... Vill inte!
Emme och Helena och deras BC (Quintana och Uno), fick dela på första platsen och segern i lördags i deras första LK1 i Borlänge. Snyggt med 186 poäng! GRATTIS!
Gick en uppvärmningsvända på en halvtimme med pulka + 16 kilo pellets. Gick bra förutom att Lectra ibland får för för sig att hon ska vänta ut mig. Eller vad hon nu tänker... Och jag i min tur tänker samma sak. Så när hon stannade och bara glodde rakt fram så sade jag ingenting. Hon stirrar framåt, stillastående. Jag försöker se ut som om jag har stenkoll och vet precis vad jag gör, står still och är tyst. Mitt i villaområdet. Efter kanske fem minuter så tittar Lectra åtminstone bakåt mot mig, jag sa inget. Inget händer på flera minuter. Jag säger FRAMÅT, som hon mycket väl vet vad det betyder, men hon rör inte en fena eller min! Hon fortsätter att se rakt fram bara. Förbaskade hund! Och av bl.a den anledningen ville jag ha en dobermann. Att det överallt skrevs om att vill de inte så vill de inte! Tyckte jag lät jättehäftigt! Envis matte och envis hund. Vet inte om jag tycker så längre... Beror kanske på vad det gäller.
Till slut fick jag väl igång henne. Men inte genom att vänta ut henne.
Så hon vann, odjuret!
Sedan bytte vi pulka mot Kicksparken. Kopplet var helt plötsligt av dubbel längd. Jag hade lyckats få in två koppel i en hake och lyckades inte få loss något av dem ur haken...
Sparkturen gick uruselt i början!
Lectra skulle bara in till vägkanterna och nosa hela tiden. Mitt humör dalade och jag kände att jag ger faan i det här! Till slut rann sinnet över och nästa gång hon skulle till att nosa så fräste jag ifrån ordentligt och tog t.o.m tag i henne hårt! Ok, tänkte jag efteråt, nu gjorde jag väl bort mig för alltid...
Men provade en sista gång och sade framåt igen. Och den knäppa hunden började dra som aldrig förr. Hon drog och hon drog på vägen som hon inte brukar vilja dra på "utvägen". Uppför också! Inget nosande utan bara dragande! Vände längst bort och sedan gick det undan med livsfarlig fart hemåt. Så fort så jag blev lite nervös. I den mån jag hann tänka... Hade fullt göra med att hålla i mig och styra, var tvungen att bromsa lite med ena foten och då blir sparken lite vinglig. Men vi klarade oss den här gången med!
Jaha! Betyder detta att jag måste vara lite fysisk i korrigeringarna med min lilla fröken?! Eller vad? Det händer ju inte så ofta... Vi tycker ju aldrig att vi har någon anledning. Hon kanske behöver det???
Hur som, otroligt roligt när draget funkar! Undrar hur fort det går. Lika bra jag inte vet, kanske.. Men inte bra för min begynnande nackspärr när jag studsar med sparken, nästan flyger lite!
Hem och körde lite kryp igen. Har hittat krypövningar som Eva Bodfält gjort (hon hade tydligen också ändrat sätt) och även någon elittävlande. Tala om motsatser! Får väl prova båda sätten. Ett i taget och se om vi hittar något som passar min framtassboxande hund!
DET ENA SÄTTETgår i korthet ut på att ha hunden framför sig och godiset lite högre/längre bort. Typ sfinx. Vara tyst och peta lite på hunden när det blir fel och ta bort godiset.Sedan bara berömma ALLA rörelser framåt. Efter vad jag fattade även tassrörelserna. Hmm, det gillar jag inte för hon slår så med framtassarna, vill inte berömma det...
DET ANDRA att bara ha hunden i liggande fotpostion med huvudet långt bak. Från början. Där det mest går ut på att hunden ska ha kontakten först och främst! Kryprörelsen ska sedan komma automatiskt när man rör sig. Godisbelöningen uppifrån bakom vaden för att behålla positionen. Hmm, vad man skulle göra vid fel kommer jag inte ihåg...
Båda sätten skulle man hålla på med i en evighet verkade det som... en sak jag har lite svårt för...
Vi provar lite då och då framöver.
Dags för middag för mig: Stekt ägg och broccoli, tror jag! Det går nog ned.
Gick en uppvärmningsvända på en halvtimme med pulka + 16 kilo pellets. Gick bra förutom att Lectra ibland får för för sig att hon ska vänta ut mig. Eller vad hon nu tänker... Och jag i min tur tänker samma sak. Så när hon stannade och bara glodde rakt fram så sade jag ingenting. Hon stirrar framåt, stillastående. Jag försöker se ut som om jag har stenkoll och vet precis vad jag gör, står still och är tyst. Mitt i villaområdet. Efter kanske fem minuter så tittar Lectra åtminstone bakåt mot mig, jag sa inget. Inget händer på flera minuter. Jag säger FRAMÅT, som hon mycket väl vet vad det betyder, men hon rör inte en fena eller min! Hon fortsätter att se rakt fram bara. Förbaskade hund! Och av bl.a den anledningen ville jag ha en dobermann. Att det överallt skrevs om att vill de inte så vill de inte! Tyckte jag lät jättehäftigt! Envis matte och envis hund. Vet inte om jag tycker så längre... Beror kanske på vad det gäller.
Till slut fick jag väl igång henne. Men inte genom att vänta ut henne.
Så hon vann, odjuret!
Sedan bytte vi pulka mot Kicksparken. Kopplet var helt plötsligt av dubbel längd. Jag hade lyckats få in två koppel i en hake och lyckades inte få loss något av dem ur haken...
Sparkturen gick uruselt i början!
Lectra skulle bara in till vägkanterna och nosa hela tiden. Mitt humör dalade och jag kände att jag ger faan i det här! Till slut rann sinnet över och nästa gång hon skulle till att nosa så fräste jag ifrån ordentligt och tog t.o.m tag i henne hårt! Ok, tänkte jag efteråt, nu gjorde jag väl bort mig för alltid...
Men provade en sista gång och sade framåt igen. Och den knäppa hunden började dra som aldrig förr. Hon drog och hon drog på vägen som hon inte brukar vilja dra på "utvägen". Uppför också! Inget nosande utan bara dragande! Vände längst bort och sedan gick det undan med livsfarlig fart hemåt. Så fort så jag blev lite nervös. I den mån jag hann tänka... Hade fullt göra med att hålla i mig och styra, var tvungen att bromsa lite med ena foten och då blir sparken lite vinglig. Men vi klarade oss den här gången med!
Jaha! Betyder detta att jag måste vara lite fysisk i korrigeringarna med min lilla fröken?! Eller vad? Det händer ju inte så ofta... Vi tycker ju aldrig att vi har någon anledning. Hon kanske behöver det???
Hur som, otroligt roligt när draget funkar! Undrar hur fort det går. Lika bra jag inte vet, kanske.. Men inte bra för min begynnande nackspärr när jag studsar med sparken, nästan flyger lite!
Hem och körde lite kryp igen. Har hittat krypövningar som Eva Bodfält gjort (hon hade tydligen också ändrat sätt) och även någon elittävlande. Tala om motsatser! Får väl prova båda sätten. Ett i taget och se om vi hittar något som passar min framtassboxande hund!
DET ENA SÄTTETgår i korthet ut på att ha hunden framför sig och godiset lite högre/längre bort. Typ sfinx. Vara tyst och peta lite på hunden när det blir fel och ta bort godiset.Sedan bara berömma ALLA rörelser framåt. Efter vad jag fattade även tassrörelserna. Hmm, det gillar jag inte för hon slår så med framtassarna, vill inte berömma det...
DET ANDRA att bara ha hunden i liggande fotpostion med huvudet långt bak. Från början. Där det mest går ut på att hunden ska ha kontakten först och främst! Kryprörelsen ska sedan komma automatiskt när man rör sig. Godisbelöningen uppifrån bakom vaden för att behålla positionen. Hmm, vad man skulle göra vid fel kommer jag inte ihåg...
Båda sätten skulle man hålla på med i en evighet verkade det som... en sak jag har lite svårt för...
Vi provar lite då och då framöver.
Dags för middag för mig: Stekt ägg och broccoli, tror jag! Det går nog ned.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar