Nya dobermann-tips!

I dag åkte vi till Lindesberg för att för första gången träna med en annan dobermann. Vi hade bestämt träff med Linda och Doris. Och det var en härlig upplevelse för Matte och jag tror det var det även för Lectra! Det var bara en enda stor AHA-stund. Alltså att se Doris när hon inte ville/orkade/fattade var helt enkelt som att se Lectra! Helt ofattbart att det är så mycket RASEN som bestämmer hur de beter sig. Mycket mer än jag trodde. Och så in i bomben skönt att se! Jag har trott att vår Pärla har varit alldeles kocko ibland tex när hon bara sitter och stirrar rakt fram när man kommenderar henne. Men sen helt plötsligt så trillar poletten ned (mer o mer ofta) och hon gör som hon är tillsagd. Sen att man ibland kan bli galen på deras dobbe-spel är en annan femma! Samtidigt var det i vårt fall det som vi faktiskt föll för. En dobbe som får springspel kan man ju inte låta bli att bli glad över! Och de är ju såååå tjusiga när de springer!

Ja, iaf! Lectra hade absolut ingen höjdardag när det gäller träningen. Men å andra sidan så jobbade nog Matte mer idag. Fick en massa nya tips och fick lära mig lite om mig själv igen! Linda har ju klarat LP1 och är nu i LK2 med sin lilla Doris, så hon vet vad vi kämpar med. Det var sååå mycket typ, att jag på vissa moment kanske går för sakta och på andra för fort, att jag gör lite för stora svängar, att jag dröjer lite för länge innan jag lägger henne efter att jag blivit tillsagd i läggandet osv osv. Allt fick jag dessutom höra på ett bra och pedagogiskt sätt! TUSEN TACK, LINDA! Vi höll på lite för länge i brännande sol så vovvarna var rätt avtrubbade på slutet... Men....

Då släppte vi dom lösa för en stunds lek! Då blev det minsann fart på de förut sååå trötta och utarbetade dobbisarna. De bara luras, de filurerna. Jag tycker nog att de var väldigt jämlika i leken, först jagade den ena och nästa sekund var det den andras tur. Full fart hela tiden så dregglet bara flög omkring dem och de vart alldeles skummiga av varandra på ryggarna. En och annnan krock med oss som stod och njöt blev det också!

Tog några bilder med min dåliga mobil på de rosa slipsarna, en av dem visar jag ovan! Då var de rätt överhettade... Lectra är till vänster på bilden.

Sen satt vi och pratade och myste i skuggan med två hundar som bara låg och flåsade, båda forfarande lösa! Lectra försökte inte ens sticka, hon hade ingen ork alls. Fast spring och lek-lusten kom tillbaka lagom tills vi skulle åka hem igen. Efter tre och en halv timme! Vart sjutton tog tiden vägen???

Det blev väl inte så mycket mer för hunden den här härliga sommardagen. Mer än ett kvällsbad med Husse med efterföljande tvångsdusch. Ja, jag var förstås tvungen att prova de nya tipsen här hemma lite! Det är lite för trångt att träna linförigheten på tomten förstås men efter att ha gjort tusen vänstersvängar så gick hon riktigt tjusigt! Så jag måste alltså göra 999 stycken vänstersvängar innan tävlingen för att göra EN PERFEKT när det väl gäller... Hmm!

Nä, nu orkar jag faktiskt inte skriva ett ord till!