Midsommarspår!

Tänk! Vi kan inte hålla oss ifrån "hundarbete" ens en gång på midsommarafton... Fast det är förstås det roligaste vi vet!

Tanken på att stå bland en massa överförfriskat folk och paraplyer i absolut SPÖREGN OCH ÅSKA, lockade oss inte alls den här midsommar aftonen! Inget ont om det men just idag kände vi inte för sånt. Nä, bättre klä in oss helt i plast ( inte Lectra, men kanske man borde prova regntäcke???) och lägga spår. Det blev ett personspår och ett godisspår.

Vi tänkte att vi skulle försöka analysera åkerspåret som gick åt skogen ( hi hi) häromdagen. Så vi gjorde lite annorlunda för att se hur hon bär sig åt egentligen.

Ja, sagt o gjort! Lup lade ett apellspår på samma åker fast på andra sidan. Den här gången märkte han ut vinklarna och såg ut riktpunkter. Lade favoritbollen som avslut och trampade ordentligt under pinnar och boll. Liggtid strax över timmen. Spöregn hela liggtiden! Ja, vad händer?? TRE STORA RÅDJUR KLAMPAR OMKRING PÅ ÅKERN när Lup lägger spåret! Men det var ju toppen! Just när vi faktiskt ville analysera Lectra.

Sen fick lilla fröken bara 5- meters lina och en Matte i andra ändan som tänkte se till att bromsa ordentligt!

Spöregn fortfarande! Vi gick rakt på spåret, höll emot för livet! ( fick träningsvärk sist, fast jag är van...) Hon blev om möjligt ännu galnare men nu var jag beredd! Höll emot och så fort hon inte hade näsan i backen stannade jag. Ja, liten bromssträcka blev det förstås... Det blev ofta, för GUD vad det luktade goa rådjur i luften! Jag bara stod där tyst tills hon satte ned nosen då berömde jag. Förmodligen dumt men kunde inte låta bli... Hon gick rakt i spåret men gick ändå rätt över 1:a pinnen. Vid vinkeln ville hon fortsätta rakt men jag höll emot, fortfarande tyst. Till slut gick hon rätt men utan mig hade hon absolut stuckit. Hon tog 2:a pinnen i munnen men var inte intresserad av belöningsbollen i fickan som hon är tokig i annars... Bara intresserad av att vinda in rådjuren... Men till slut gick hon igen och nästa vinkeln gick hon rätt på, sen gick hon lite lugnare framåt och tog bollen på slutet. Men ointresserad av bollen! Släppte den frivillgt!!! Fick godis också och ja, det gick väl ner iaf! Vårt matvrak!!! Och sen fortsatte hon spana runt...

Slutsatsen som jag ser det, är att hon blir helt tokig av vilt! Läste någonstans att dobermann jagar med synen. Då får vi verkligen hoppas att hon inte ser något rådjur nån gång! Hon har bara sett ett, en gång och då var hon liten. Älg har hon sett flera gånger och då vart hon väldigt alert, kan man säga...
Frågan är om jag kan lära mig läsa av henne i skogen når vi spårar så vi inte följer vilt istället... För Matte är lite rädd att gå vilse! Vill iaf inte irra runt i timmar efter att Lectra gett upp viltet...
MÅSTE också bromsa henne hela tiden och se HUR hon håller nosen. Skulle vilja veta om man, när man är ute på okänd mark och spårar kan "ge upp och återvända" ? Misstänker att man inte ska det... Men hmmm, ett rådjur kan gå låångt och jag vill inte dit rådjuret vill... Det här gick bra tack vare vinkelpinnarna Lup satte upp annars hade vi hamnat nån annanstans! Tur vi inte var ute i skogen.

Emme tycker vi ska försöka göra ett "rådjur är hemska och farliga" - spår och jag tycker det låter bra. Hur det nu ska gå till? Någon som har bra tips på hur vi ska lyckas SKRÄMMA SKITEN ur henne bakom nån buske?

Korvspåret gick hon också bara och vindade i och hade full span åt alla håll på. Korvbitarna tog hon liksom i farten bara... Hallå! Lectra är helt mat-tokig...

En intressant "så funkar Lectra-lektion". Det var t.o.m. kul för oss! Det kändes som om det gick upp några ljus. Alltid bra!

Nu blev det så där långt igen...